Hoppas alla har en grym kväll ikväll och ett ännu bättre 2011. Om jag ska sammanfatta 2010 lite kort så är det verkligen det året av mina 19 år som jag kommer komma ihåg mest. Det har hänt så mycket och så mycket har förändras från 2009. Jag fick uppleva ett fantastiskt sista halvår på OLGY med massa träning, skola och roliga saker i slutet. Det kändes otroligt vemodigt att sluta eftersom jag hade 3 fantastiskt bra år där men jag kände verkligen att det var dax för något nytt. Efter den bästa studentfesten/mottagningen man kan tänka sig med över 100 personer och champange fram till klockan 5 hemma hos oss och en oförglömlig student väntade en lång sommar med massa mys med kompisar jag nästan tappat kontakten med och lite jobb. Efter en fantastiskt fin höst hemma hos mamma och pappa bar det den 11 oktober av till Vancouver. Även detta kändes väldigt vemodigt eftersom jag hade det så otroligt bra hemma och jag kände just då inget behov av att åka iväg. Men jag tror det var en stor milstolpe för mig att åka iväg på den här resan själv. Jag lämnade verkligen mitt fina bekväma bo och gav mig ut på egen hand. Och nu i efterhand är jag otroligt glad över att jag åkte. På måndag har jag varit här i tre månader och jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och vuxit (tyvärr ej bokstavligen)otroligt mycket som person på de här tre månaderna. Jag har blivit tuffare, lärt mig ta för mig på ett annat sätt, jag är en aning bättre på engelska, jag har fått uppleva otroligt många saker jag aldrig kommer glömma och att jag har fått den här chansen att komma hit och bo i Canada i ett halvår kommer jag aldrig glömma. Detta är verkligen en resa jag alltid kommer vara tacksam för att jag fått göra och en resa jag aldrig kommer glömma.
2010 har som sagt varit väldigt bra med många nya upplevelser och många nya saker som hänt. Jag hoppas och tror verkligen att 2011 kommer bli minst lika bra. Jag kommer bo tre månader till här i Canada innan det är dax att åka hem och ta tag i mitt liv igen. Söka ett jobb och så småning om börja plugga. Enda problemet är ju att man måste komma på vad man vill bli när man blir stor och vad man ska plugga. Men jag har drygt tre månader till att fundera på det och om jag inte kommer fram till något får jag väl ta ett år till att fundera på det. Men det löser sig alltid!
Som sagt gott nytt år till alla fina människor. Jag hoppas att ni kan se tillbaka på ert år och vara lika nöjd med det som jag. Men jag tror att nästa blir snäppet bättre, för livet blir bara bättre och bättre!



Det här var vid tolvslaget förra året. Då firades det nya året in med min familj, Nadia, Halai, Tom och mågarna med massa skratt, roliga lekar och god mat. Lika underbart som det alltid är att fira nyår i funäs!
I år har jag hört att dom slår på stort med 13 pers, rysk kaviar och tema svart. Hoppas ni får en kanon kväll!

Nyårspussar

Little J

När jag ändå är inne på julhälsningar kan jag lika gärna slänga med den här innan jag går och lägger mig. Man går verkligen all in här borta i nordamerika. Djurplågeri skrek min familj på skype när jag visade dom och svenska Johanna håller verkligen med. Men canadensiska Johanna har skapat något sorts monster här borta. Ett monster som verkligen gillar Maria Montazami toffsar, tycker att julgranar som blinkar i alla färger och har sjukt mycket dekorering är det enda rätta, tycker att nordamerikansk inredning (tänk svenska hollywoodfruar...) är topp notch och tycker att alla bilar i sverige också borde dekoreras med en röd nos och två renhorn som alla bilar har här. Det här monstret tycker ju också självklart att klä ut sina husdjur i sjukt trånga outfits är helt underbart. Eller nästan iaf!


Kan ju även meddela att det fanns en outfit för den andra hunden och katten också. Klart att djuren också måste vara julfina...eller?

Tiden går så himla fort just nu. Nästan lite för fort! Det är liksom nyårsafton imorgon och fram tills för ca tio minuter sen hade jag noll planer på vad jag ska göra imorgon eftersom jag inte haft en tankte på nyår än. Men nu är allt uppstyrt och klart. Jag ska hem till Alexis och sen ska vi åka till hennes kompis som tydligen har en fest. Det blir nog himla trevligt tror jag!
Idag åkte jag och tre andra tjejer över gränsen och shoppade lite. Det var väldigt trevligt även om jag inte shoppade så mycket. Vi klarade oss relativt smärtsamt förbi gränsen även om vi blev hänvisade in till kanten och fick stå i kö och vara nervösa i en timma (det var vi och 300 kineser i kön). Men allt var grönt och vi träffade till och med några snälla personer som jobbade där och det är väldigt ovanligt kan jag säga.
Nu ikväll har jag, Ted och Mo varit på en resturang här i närheten och ätit. Det var så himla mysigt och vi pratade massa om året som varit och vad höjdpunkten under 2011 kommer att bli. Vi planerade även en del inför mammas och jossans besök, vilket är väldigt snart!
Som ni hör har jag haft himla fullt upp idag så jag har inte hunnit skriva något om min jul och Tofino. Men det kommer, jag lovar! Massa bilder och en lååång historia om min helg kommer förmodligen imorgon eller 2011. Vem vet!
Här kommer i alla fall en bild:


Lite sent kanske men då får jag önska er ett gott nytt år istället!

Kärlek till alla söta!

J

Idag är det bara en ynka liten vecka kvar innan mamma och Jossan kommer. Det är ju ingenting! Det firas med att jag och några tjejer ska åka till USA för lite cross border shopping. Det blir nog kul, om jag inte fastnar vid boarden det vill säga. Ussch jag hatar boarder människorna, dom är så sura och omänskliga. Så om ni inte hört från mig imorgon bör ni börja oroa er.

Puss så länge!

J

Som ni vet så har jag varit på Vancouver Island de senaste dagarna och för att få med så mycket som möjligt så tänker jag dela upp det i olika inlägg. Här kommer då det första!
Efter lite strul vid terminalen fick vi istället för att åka till Nanamio åka till Viktoria och därifrån köra upp till Nanamio. Vilket jag bara tyckte var bra för då fick jag se lite mer av ön. När vi satte oss i bilen för att köra av färjan sa Ted -"Välkommen till Vancouver Island, det är lite som gotland" och eftersom jag visste att vi skulle åka skidor nästa dag tyckte jag det lät lite konstigt(iom att gotland är sjukt platt) men jag ville inte verka dum så jag höll tyst. Självklart vände han sig om med ett stort leende och sa att han skämta. Typiskt Ted!
När vi kom till Maureens bror Steves familjs hus i Nanaimo möttes vi av tre otroligt långa killar som skulle ut och festa och mamma Marcy. De frågade om jag ville följa med men jag mådde inte så bra så jag skippade det. Efter en rundvandring i det gigantiskt stora huset (tre garagedörrar, gym, huset precis vid vattnet, ex antal bilar och ca fyra gånger så många riktigt bra MTB cyklar m.m) gick vi och la oss.

Nästa morgon åkte jag, Ted och Spencer iväg till Mount Washington som låg ungefär en timma från deras hus. Tydligen är det mest snö i hela världen i Mount Washington just nu, ca 5 meter har det snöat hittills i vinter. Sjukt! När vi närmade oss skidanläggningen möttes vi av ett snökaos. Det snöade för fullt och under natten hade det kommit en meter snö. EN METER! Många bilar satt fast så det tog ett tag innan vi tog oss upp i backen men efter någon halvtimma var vi uppe i backen. Det var lite tråkigt att det snöade så mycket eftersom det var omöjligt att ta några bra bilder och man såg inte riktigt den fina utsikten. Men bortsätt från det var det en fantastisk dag. Vi var i princip ensamma i backarna och det är ju inte varje dag man åker i en meters puder. En otroligt häftig dag som jag aldrig kommer glömma!


Vi ramlade några gånger i och med den djupa snön och ibland tog det minst 15 minuter att komma upp. Så fort man försökte ta stöd mot något sjönk man bara djupare. Spencer ramlade mest eftersom han trixade så mycket så en gång åkte bara Ted förbi han och sa "YOU SUCK!" Haha!







Eftersom jag inte fick med mig mina skidgrejor från Sverige fick jag låna hjälm, glasögon, skidbyxor och så från familjen. Men 10 dollars jackan åkte självklart på;) Nästa vecka kommer mamma och Jossan med mina hjälm och sånt så inför Whistler kommer jag vara fitt for fight.

Såhär såg en killes bil ut efter att han hade lämnat den över natten.

Och såhär mycket snö kom det på bara 4-5 timmar.


Det var allt för nu. Imorgon kommer ett inlägg om min kanadensiska jul!

Kram

Little J

Nu är jag hemma efter vårt lilla jullov och några otroligt häftiga dagar på Vancouver Island. Jag ska försöka sammanfatta allt och visa massa bilder imorgon.
Hoppas ni hade en fin jul allesammans!
Vad blev årets bästa present?

Puss

J

Jag vill bara passa på att säga God Jul till alla mina nära och kära. Jag hoppas ni har en fantastiskt fin jul med många fina julklappar och massa snö!



Kommer förmodligen inte blogga förs än på onsdag när vi kommer hem. Tror ni överlever!


Puss

J

Idag är det dan före doparedagen för alla er där hemma och när ni läser detta är det självaste julafton. Här måste man ju vänta en extra dag, plus 9 timmars tidsskillnad från hemma så vi är verkligen efter er.
Jag har hur som helst ingen julkänsla alls i år. Jag har verkligen försökt att få det genom att julpynta huset, dricka glögg och julmust, tända ljus, köpa julklappar m.m. Men den är som bortblåst i år! Det kanske inte är så konstigt, jag saknar alla där hemma speciellt mycket nu och jag saknar verkligen att fira jul i funäs. Men det kommer fler år och det känns faktiskt bättre än jag trodde det skulle göra. Jag var deppig igår, men nu är jag nästan på topp igen!
Någon som däremot förgyllde min dag var Carin Rosander. Jag och Maureen har varit ute på ärenden hela förmiddagen (arcteryx factory store, IKEA och ett köpcenter) och när vi nyss kom hem tittade jag i brevlådan och hittade ett kort. Det var så fint , oväntat och det var perfekt timing! Tänk vad mycket ett litet kort kan göra:)
Tusen tack underbara Carin!

Nu ska vi packa ihop våra grejer och bege oss till färjan. Vi ska åka ut till Maureens bror som bor på Vancouver Island och fira jul med hennes släkt. Hon har snackat om hur snygga hans tre söner är sen jag kom hit så nu är det väl upp till bevis! (men tydligen är alla tre över 2 meter så matchningen är ju inte den bästa.)
Vi ska åka slalom, längd, äta mat, åka ut till deras stuga vid havet och bo där några dagar, kanske försöka lära mig surfa (tydligen bäst vågor här på vintern. Men kallt!), springa längst havet m.m. Kommer nog bli fint, trots att jag inte är i funäs.

Här kommer några bilder på mig och fina Carin. Underbara minnen!













Puss & Kram

Lilltle J

Ps. Tack för tipset om de/dem Malin, det var toppen! Ingen har lyckats förklara det för mig innan så nu kanske jag äntligen kan lära mig.

Ps2. Mamma du är inte alls småfet och Jossan jag har som tur är inga bilringar att krama om! Kul att iaf 4 personer skrev om sig själv. Det är himla roligt att läsa!

Idag fick jag ett kort från min jättefina syster Julia. Jag älskar känslan när man öppnar brevlådan och ser att det ligger ett brev där. Det gjorde helt klart min dag!


Hon är en väldigt busy kvinna min syster. Hon har alltid hundra bollar i luften och har med all säkerhet någonting planerat varje vecka fram till sommaren. Minst!
Och trots att det skiljer åtta år mellan oss känns det ofta som att vi är jämngamla. Kanske inte direkt jämngamla förresten. Vi befinner oss på två helt olika plan i livet, hon har ett kanonjobb och en fina lägenhet med ett rosa kylskåp och jag sitter här i Kanada, försöker lära mig engelska och har inte ens börjat de jobbiga och roliga studentåren. Men det känns som att vi är väldigt lika varandra, med enda undantaget att jag är åtta år efter henne.
Julia har alltid varit en typisk storasyster men i perioder kanske betett sig mer som en sträng mamma. Som när hon hade möten med mig och Jossan om hur vi skulle bete oss när vi hade besök hemma och vad som hände om vi inte följde reglerna. Men hon var också en snälla storasystern som kom och hämtade mig från dagis och hade mellanmål med sig.

Hon är en väldigt omtänksam och kreativ tjej men det roligaste med Julia är att man aldrig vet vad hon ska säga när hon öppnar munnen. Hon kan vara så otroligt oförutsigbar och slänga ur sig så sjukt dumma saker. Hon är absolut inte rädd för att säga vad hon tycker och hon stå för det . Till exempel att hon hatar människor som åker till Thailand, förstår sig inte på människor som backpackar ett halvår i australien, thailand och USA, tycker att det är ett svaghetstecken om någon hostar eller klagar på att de har lite ont i halsen, ser ner på människor som lever svenskonlivet och hon är aldrig rädd för att vara för påstridig eller fråga för många frågor. Men det är också detta som gör henne så jäkla rolig och intressant!
Julia är fixar tjejen som alltid har någon ny idé på gång och alltid en påbörjad "att göra lista" eller ett påbörjat brev till någon i väskan.
Man ska absolut inte underskatta Julia.
Hon kan verka blåst ibland men hon är oftast otroligt medveten om vad hon gör och är en jäkligt skärpt tjej (med undantag från hennes matteskills).

Och i höst ska vi göra en rolig grej tillsammans och jag är väldigt glad att jag ska göra det tillsammans med henne!









Det var några ord om Julia. Nästa gång kanske jag skriver några rader om min andra väldigt fina syster, någon av mina söta vänner eller mina älskade föräldrar. Men detta var allt för nu!

XOXO


Little J

Igår hade vi julavslutning med barnen i klubben. Jag hade varit och köpt massa vita och blå ljusslingor (eftersom det är klubbens färger) så jag och Maureen gick ut i skogen och letade upp ett träd att sätta slingorna i. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom skogen runt omkring löpbanan enbart består av skit och höga träd. Men vi hittade en som fick duga. Sen hängde vi upp polkagrisar i granen och la en kort med mandariner och godis under granen. Sen sprang vi tillbaka till skolan och mötte upp ungarna för att ta med dom på en liten runda i skogen. Dom (har börjat skriva dom istället för de eller dem för jag har aldrig lyckats lära mig när jag ska använda vad, vilket några gärna anmärker) blev helt till sig när de såg granen. En väldigt rolig och lyckad avslutning.

Ni har blivit så fruktansvärt dåliga på att kommentera. Det är ju trots allt några stycken som kikar in här varje dag. Vilka är ni? Vad har ni ätit idag? Vad önskar ni er i julklapp? Har ni gjort något roligt idag? Har ni något stort mål som ni vill uppfylla 2011? Nyårslöften? Vilken blir er 2011 års låt? osv. Jag är intresserad av lite onödig men rolig fakta om er. Och jag kommer bli glad om mer än två personer svarar!

Själv är jag en tjej som pratar och skriker i sömnen, hatar ketchup, älskar torsdagar, säger alltid "where are the toilets?" istället för washrooms vilket anses väldigt fult här i Kanada, har svårt för för blyga männsikor, är omtänksam, läser för många bloggar, tycker att det känns fel att fira jul den 25:e och kommer aldrig riktigt igång med träningen även fast jag försöker.

Jag överraskade Ted och Maureen med en trattkantarell (från tullinge) och soltorkadetomater risotto med marinerad kyckling och sockerärtor till middag idag och en vaniljcreme brulee med hallonsorbet till dessert. En vanlig onsdag sådär!
Jag har även anmält mig till mitt stora mål 2011 idag. Känns väldigt avlägset nu men det är bra att ha något att träna för!
Jag önskar mig ingenting i julklapp eftersom jag befinner mig på andra sidan jordklotet från de som köper julklappar till mig, men som en försenad julklapp får jag finbesök i början av Januari. Jag har inga nyårslöften och vilken 2011 års låt kommer att bli filar jag fortfarande på. Julia och Jossan, har ni bestämt er än?
Nu fick ni veta lite onödig men rolig fakta om mig.

Puss & Kram

Little J

Här kommer två filmer som avslutning på mina Torontoinlägg.




En ständigt återkommande grej här är att lära folk svenska ord. Folk frågar ofta "Vad är det svenska ordet för det här.." osv. Så när hela tjocka släkten träffades på Thanksgivinghelgen frågade många och ett av orden som kommm upp var Godmorgon. Grejen var bara att de trodde jag sa Goodmorron så hela helgen gick alla runt och sa Goodmorron Johanna, haha!
Grejen varför jag säger "Säg Johanna" är att här kan folk inte säga Johanna. De sjunger liksom när de säger det och delar upp det som Jo-han-na.

Freestylekillen Austin frågade vad många ord hette, för han var nästan helt besatt av Sverige, skidor, Åre och Jon Olsson. Han ville veta massa ord men det roligaste var helt klart när han frågade vad skidor hette, jag sa vad det var och han "repeterade". Det var det sjukaste jag hört! Hela släkten höll på att skratta på sig när han sa det för det lät som att han aspackad. Tyvärr tror jag inte att han säger det i klippet, men Ted är ju ganska rolig. Ted och Maureen har för övrigt bott i Sverige i nästan tre år så han tar lite illa upp när jag skrattar när han pratar svenska. Men bara lite hoppas jag!
Under veckorna jag bodde hos Brenda och Nick hade vi dagens svenska ord. Så jag sa ett eller några svenska ord som de lärde sig. Det klart roligaste var sju och sjukhus. Folk här kan nämligen inte uttala chuu ljudet. Så ofattbart enkelt och roligt att skratta åt.





Jag har köpt en ny jacka, som ni kanske såg på bilderna i förra inlägget. Den kostade 9,5 dollar (typ 60 kr) och det skriker 70-tal om den. Jag älskar den kanske inte men jag tycker den är lite cool och jag köpte den lite för att reta Joshua. Han vägrade att gå i närheten av mig när jag hade den på mig och när Kylah (deras kusin som var och hälsade på) köpte en liknande jacka blev han ju inte direkt gladare. haha!

Som ni hör har min engelska inte direkt blivit bättre. Men än är det några månader kvar!


J

Det här med att köpa julgran fungerar lite annorlunda här än hemma och det är en väldigt viktig och stor grej. Vi vigde en hel dag åt att åka runt till olika julgransfarmar och leta efter den perfekta granen. Efter några timmar sa både Nichole och Joshua, nästan i kör: "Men skit samma, vi bryr oss inte! Mamma när du hittar en du vill ha så tar vi den!"
För Brenda var nämligen familjen De St. Croixs motsvarighet på Josfin i våran familj. För Jossan är julen och traditioner lite viktigare än för oss andra. Jag skulle till exempel lätt kunna skippa att ha en gran även om jag kanske tycker att det är mysigt. Men för Brenda och Jossan är själva granletandet en väldigt viktig sak.

Men tillslut hittade vi en gran som alla gillade, så då bar det hemåt för att klä den och sätta på tio olika färgsprakande ljusslingorna. Min favorit var en flerfärgad ljusslinga som blinkade i takt med julmusiken som kom ur slingan. Hur coolt och samtidigt sjukt irriterande är inte det?


Nicole och min nya favorithund Montana. Så sjukt slapp, snäll och väluppfostrad hund.

Nick med Brendas strassglasögon



Vi lekte mest runt medans Brenda letade efter den perfekta granen.

70-talet ringde och ville hemskt gärna ha tillbaka sin jacka.

Joshuas gran

Sysonkärlek!








Det var allt för nu!

Det här inlägget är nästan helt tillägnat till Josefin Persson. För hon är den enda jag känner som vet hur svårt det är att göra macaroons. Dom ser så små och enkla ut men är förjäkliga att göra. Hon har försökt få till de perfekta macaroonsen i säkert ett halvår och om jag ska vara ärlig har hon lyckats riktigt bra några gånger. Men hon har även misslyckats desto fler gånger!

Inte för att skryta eller så men när jag var i Toronto gjorde jag macaroons för första gången och titta på resultatet. Ni som inte vet hur de borde se ut kan ju googla. Så Jossan, vad får jag för betyg? ;)



Den skrovliga ytan beror på att det är några saltkorn över. Det är chokladmacaroons med kolafyllning. Smarrigt!

Gjorde även en tårta eftersom Kylah, barnens kusin fyllde år.

En härlig men kall fredag tog Brenda och Nicole med mig in till Toronto för att visa mig runt.






















Pappa, det här är till dig!












Toronto var en jättefin stad, mycket finare än vad jag trodde. Vi var uppe i CN- tower, gick till Toronto Stock Exchance för att se var pappa brukar hänga, gick igenom hela stan och turista, åkte till ett slott och åt lunch på en jättemysig resturang. Helt enkelt en väldigt bra dag som avslutades med hemgjord pizza framför en bra film.

Imorgon kommer mina sista inlägg om Toronto, jag lovar!

Puss

Little J

Efter Thanksgiving helgen blev det ganska tomt i huset när hela släkten lämnade oss. Kvar var jag, Brenda, Nick och barnen Nichole 13 år och Josuha 15 år. Det tog inte mer än 2 dagar förs än jag och Joschua låg och brottades på golvet, jag började kalla dom för roliga smeknamn, vi tjafsade och hade otroligt roligt tillsammans. Jag blev alltså väldigt snabbt en i familjen. Eftersom barnen gick i skolan på dagarna så hängde jag med Brenda som är en riktig hemmafru (Elin och Karro tycker ju redan att jag är lite av en hemmafru men nu fick jag hänga med en riktig en). Att vara hemmafru kan låta skönt och glidigt men jag färstår verkligen att Brenda håller sig sysselsatt. Hon fixar allt i huset, hon har renoverat hela huset, lagar mat, åker ärenden osv. Vi hade det iaf jätteroligt när barnen var i skolan. Vi åkte ärenden, fixade lite i trädgården, fikade, lagade mat och lite allt möjligt. Hon visade runt mig i närområdet och Toronto, s¨nu har jag sätt allt man borde se om man är där.

En dag åkte vi på en väldigt trevlig heldagsutflykt. Efter att ha lämnat barnen i skolan styrde vi kosan mot Niagarafallen som låg ungefär 1,5 h från deras hus. Det var en fin bilresa dit och hon berättade många historier om platserna vi paserade. När vi kom fram till Niagarafallen gick vi runt där ett tag, tog lite kort och gick en promenad. Som jag visste redan innan var det ju inte så mycket att se förutom fallen, vilket iofs var otroligt mäktigt och ballt. Jag kände innan att eftersom jag var så nära så var det lika bra att åka dit. Det är ju en typisk sak man borde se innnan man dör, så nu har jag en sak till jag kan pricka av på min "oändligt långa lista över saker att se innan jag dör".
När vi hade gått runt där ett tag bestämde vi oss för att åka och äta lunch i den mysiga staden Niagara-on-the-lake (staden heter så, på riktigt!). Vi åt lunch på ett mysigt fik, gick runt i lite butiker, köpte choklad till barnen inne i en fantastisk chokladbutik och när vi kände oss nöjda började vi så smått åka hemmåt genom alla olika vingårdar som låg i området.
Brenda kändes verkligen som en snäll och omtänksam kompis och inte som en mamma.

Här kommer lite bilder och i nästa inlägg ska jag berätta om när vi var uppe i världens näst högsta fristående byggnad och visa ett kort vi gick en omväg för att ta bara för din skull pappa.



Jag ser konstig ut på den här bilden. Typ skelögd eller uppsvullen. Eller så kanske det bara är såhär jag ser ut just nu.















Hoppas ni inte tycker det är för mycket text i mina inlägg, isåfall får ni säga till.

Puss

J

Okej från och med nu ska jag bli mycket bättre på att uppdatera. Kom hem från Toronto i torsdagskväll och har inte riktigt orkat orkat skriva något förs nu. Jag hade det verkligen jättebra i Toronto. Familjen var hur snäll som helst mot mig och jag kände mig verkligen somm en i familjen efter typ 2 dagar.
Jag tönkte skriva lite pö om pö om mina två veckor där eftersom om jag skriver allt i ett inlägg kommer ni aldrig orka läsa allt.
Så vi börjar med Thanksgiving helgen och släktträffen!

Som ni redan vet blev ju vårat flyg inställt så vi kom fram till Teds bror Nick familjs hus i East Caledon på fredag kvällen istället för torsdag kväll. Dom bodde i ett jättefint stort hus med en enorm trädgård, ca 40 minuter från downtown Toronto. Eftersom alla Teds bröder med familj var där så var det många nya ansikten och många nya namn att lära sig. Roligaste under fredagen var när Ted sa till hans bror son Austin att jag var från Sverige och visste vem Jon Olsson var. Jag har nog aldrig sett ett par ögon vidgas så mycket som då. haha! Han började ställa tusen frågor (han frågade bl.a om jag hade varit i Aare? hmm...menar du Åre?) och detta var vårat samtalsämne under typ hela middagen. Både han och Nicks son Joshua älskar allt som har med skidor och freestyle att göra, så genom att namedroppa några namn blev jag genast väldigt populär.

På lördagen åkte nästan hela gänget ut till Guelph där Maureen sprang The national X-country race. Trots vind och snöstorm vann Mo i sin årskategori vilket var grymt bra jobbat. Efter lite snöbollskrig knökade vi in oss i bilen igen och åkte hem. Vi slappade lite, spelade spel och lagade mat inför kvällen. Vi firade nämligen årets första av tre julaftonar med hela Teds släkt. Det bjöds på otroligt mycket mat, skratt, Wii, lekar och jKinesisk julafton. Kinesisk julafton innebär att alla (det var bara vi vuxna som körde eftersom barnen fick "vanliga" paket. Jag räknas alltså som vuxen här.) köper en present för ett värde av 40 dollar. Sen lägger man alla paket i en hög och sen får man välja om man vill öppna ett nytt paket eller sno någon annans. Leken slutar när alla paket är slut (alltså när alla har ett paket). Det var grymt kul och vi höll på att sno varandras paket länge. I mitt första paket låg en liten grill och ett presentkort på spritaffären på 20 dollar. Katjing tänkte jag innan det blev snott 10 minuter senare. Sen fick jag en stor köttyxa som skulle vara jäkligt roligt att ha. Men jag slutade med 40 dollar i cash, lite tråkigt eftersom min köttyxa blev stulen precis på slutet. Men jag köpte iaf en present till familjen jag bodde hos för pengarna och det var ju bra.

På söndagen vaknade jag utan att grandpa kom in till mitt rum och stod och log. Han sa att jag borde börja göra mig i ordning för frukosten. Sen kom han glatt tillbaka 10 minuter senare och sa att jag kunde ligga kvar en stun för alla andra sov visst fortfarande. haha söt gubbe!
Till frukost bjöds det på american pancakes, lönnsirap, bacon, skinka stekt i lönnsirap och kaffe. Här är det inte så att sirapen är i en flaska och man ringlar lite över pannkakorna. Nejnej här serveras den som en sås i en karaff.  Jag förstår verkligen inte hur människor kan hålla sig så smala i det här landet (och framför allt i USA).

Jag hade iaf en fantastisk helg och jag har mycket mer att berätta men jag tar allt lite kortfattat. Här kommer ett gäng bilder:






Grandpa och Austin

BC Master team

Nicole och Austin

Så här såg min tallrik ut när ungefär hälften av grejerna hade skickats runt. Det bjöds på kalkon, skinka, stuffing, gravy, grönsaker, pudding, cranberry sås, potatis m.m

hela släkten

männen i släkten

till efterrätt bjäds det på 10 sorters glass och fyra pajer. Resterna ställdes såklart fram på frukosten dagen efter.

Teddy, Brenda och Joshua

Vi introducerade Wii för grandpa och han blev fast

Såhär fint hade Brenda fixat mitt rum när jag fick ett eget rum när de andra åkte på söndagen.

Jag har mycket mer att berätta eftersom detta bara var första helgen. Men nästa inlägg kommer imorgon!

Sov gott allesammans


Little J