...
Jag är sjuk igen. IGEN! Nu är det feber och kräksjukan som gäller.
Jag är så jäkla trött på att vara sjuk och ynklig. Dom andra är på en bankett medans jag sitter här och tycker jättesynd om mig själv.
Blää!
Jag är så jäkla trött på att vara sjuk och ynklig. Dom andra är på en bankett medans jag sitter här och tycker jättesynd om mig själv.
Blää!
20110128
Nu sitter jag och dricker te och skriver ett brev till min älskade farmor som fyllde år förra veckan. Väldigt mysigt det här med brev och jag är glad att det är så många som färstår det. Fick ett brev igår:
"Snart ska jag gå och fika med en tjej jag träffade på ett mingel i december. Hon verkar jättejobbig, pratar knagglig svenska och är mullig. Haha, en riktig kanontjej helt enkelt!"
Det finns bara en person som skriver sånt. Vem undrar säkert ni. Men det får ni nog helt enkelt fundera på!
Imorgon är det träning, coachning och bankett som gäller. Ska även försöka klämma in lite skidor i Cyprus denna helg. Får se om jag lyckas med det!
Nu ska jag skriva klart mitt brev och planera min framtid. Jag har en eller faktiskt två väldigt roliga grejer att berätta för er nästa vecka, men det tar vi då.Vilken jäkla cliffhanger!
PUSS
Little J
Ps. Pappa, lever du? Hur var din dag? fick du något roligt? Du kan ju slänga iväg ett mail när du har tid. Och det får gärna vara mer utförligt än:
ok
/n-r
"Snart ska jag gå och fika med en tjej jag träffade på ett mingel i december. Hon verkar jättejobbig, pratar knagglig svenska och är mullig. Haha, en riktig kanontjej helt enkelt!"
Det finns bara en person som skriver sånt. Vem undrar säkert ni. Men det får ni nog helt enkelt fundera på!
Imorgon är det träning, coachning och bankett som gäller. Ska även försöka klämma in lite skidor i Cyprus denna helg. Får se om jag lyckas med det!
Nu ska jag skriva klart mitt brev och planera min framtid. Jag har en eller faktiskt två väldigt roliga grejer att berätta för er nästa vecka, men det tar vi då.Vilken jäkla cliffhanger!
PUSS
Little J
Ps. Pappa, lever du? Hur var din dag? fick du något roligt? Du kan ju slänga iväg ett mail när du har tid. Och det får gärna vara mer utförligt än:
ok
/n-r
En riktig gubbe!
55 år. 55 ÅR!! Helt sjukt men idag fyller min käre far 55 år. Jag var helt säker på att han fyllde 54 i år men när mamma var här påminde hon mig lite diskret om att det är i år hon och pappa officiellt blir riktigt gamla och byter klass till D55 och H55. Nu kan man ju säga gubbe till han utan att man skämtar!
Nu är du närmare 60 pappa! Haha ussch, det kanske man inte får säga?!
Jag vill bara säga massa grattis till dig pappa, jag hoppas verkligen att du får en kanon helg och jag älskar dig massor. Jag ser faktiskt framemot att du blir äldre för då jämnas det ut lite mellan oss i lägndskidor, när vi paddlar kajak och... vad mer? Inte löpning iaf. Sprang från dig första gången när jag var typ 11. Men du kanske blir mer lugn och harmonisk ju äldre du blir och sen hoppas jag att du ska varva ner lite på jobbet snart (vad var det du sa? Jag ska pensionera mig när jag är 40..45..50..55. något nytt bud?) så att du inte dör av en hjärtattak när du är 60.
Det där var mina önskemål som du kan ta med dig nu när du börjar vägen upp mot sextio. Haha!
Älskade pappa!
Du vet att jag gillar att jäklas med dig och jag är den första att skriva under att du inte haft det lätt med fyra tjejer i huset. Vi har trampat ner dig sen dag ett och det är oftast vi mot dig och inte föräldrarna mot barnen. But face the fact, du har behövt det. Eller som vi brukar säga: "Han skulle vara alldeles för odräglig annars. Vi gör honom bara en tjänst!"
Puss & Kram
Din lilla minsting
Nu är du närmare 60 pappa! Haha ussch, det kanske man inte får säga?!
Jag vill bara säga massa grattis till dig pappa, jag hoppas verkligen att du får en kanon helg och jag älskar dig massor. Jag ser faktiskt framemot att du blir äldre för då jämnas det ut lite mellan oss i lägndskidor, när vi paddlar kajak och... vad mer? Inte löpning iaf. Sprang från dig första gången när jag var typ 11. Men du kanske blir mer lugn och harmonisk ju äldre du blir och sen hoppas jag att du ska varva ner lite på jobbet snart (vad var det du sa? Jag ska pensionera mig när jag är 40..45..50..55. något nytt bud?) så att du inte dör av en hjärtattak när du är 60.
Det där var mina önskemål som du kan ta med dig nu när du börjar vägen upp mot sextio. Haha!
Älskade pappa!
Du vet att jag gillar att jäklas med dig och jag är den första att skriva under att du inte haft det lätt med fyra tjejer i huset. Vi har trampat ner dig sen dag ett och det är oftast vi mot dig och inte föräldrarna mot barnen. But face the fact, du har behövt det. Eller som vi brukar säga: "Han skulle vara alldeles för odräglig annars. Vi gör honom bara en tjänst!"
Puss & Kram
Din lilla minsting
Dagens bästa!
Min favorittjej Abby, 8 år idag på träningen:
-Ohh you have curly your hair!
- No my hair look like this. But I usually have it in a ponytail so it's probably why you've never seen it.
-Oh really? Its nice!
And you have mascara too. I have never seen you with mascara.
-No thats because I usually dont have it when I train.
- You look very pretty so you should have it more often.
-Thanks Abby, I promise to have it next week too!
- Pefect! Can I be on your team now?!
Gull!
-Ohh you have curly your hair!
- No my hair look like this. But I usually have it in a ponytail so it's probably why you've never seen it.
-Oh really? Its nice!
And you have mascara too. I have never seen you with mascara.
-No thats because I usually dont have it when I train.
- You look very pretty so you should have it more often.
-Thanks Abby, I promise to have it next week too!
- Pefect! Can I be on your team now?!
Gull!
Dagens äventyr
Idag har jag varit en duktig tjej. Först var jag på gymmet en timma, sen sprang jag i vatten 30 min (hade tänkt göra det i 45 min men efter 30 min kände jag att det fick vara nog. Får nog jobba upp mitt springa-i-vatten-tålamod igen) och nu ska vi iväg och coacha barnen om en timma.
Uppdatering: Jag sprang även hem med Ted från träningen. Så addera 40 min löpning till min sjukt aktiva dag. Blir nog pannkakor och vila imorgon...
Så jag känner att träningsviljan fortfarande finns i mig men min syn på mat har förändras lite sen jag kom hit. Det enda jag kunde tänka på när jag sprang i vatten var hur sugen jag var på pannkakor med lönnsirap och blåbär och hur gott det skulle vara med yam fries. Sen när jag var klar var jag så sjukt hungrig så jag köpte en liten påse chips. Fullkornschips. Går folk verkligen på sånt? Jag menar man köper ju inte chips för att vara nyttig och dom lär ju inte var speciellt mycket nyttigare. Men goda var dom!
Dagens egoboost fick jag när jag skulle köpa mitt gymkort. Jag har varit på det här gymmet några gånger men nu kände jag att det var dax att köpa ett gymkort. Så jag gick fram och berättade vad jag ville köpa och sa att jag inte var registrerad eftersom jag bara köpt engångspass innan. Men så sa jag att jag var och hälsade på några och att jag bara kommer vara här i några månader till så jag kan skriva upp mig på Maureens konto. Då sa hon:
So you are visiting from another city?
Hon måste alltså tyckt att jag var grym på engelska.
Så jag svara: Yes Im visiting from Stockholm.
haha!
Mitt nya hem! Inte riktigt men jag ska försöka gå hit två gånger i veckan. Skönt och bra med något annat än löpning!
Min nya hatmaskin! Man ska trycka upp armarna, typ som axelpress och som ni ser har jag den på den lättaste och trots det orkar jag knappt göra 15 stycken på rad. Pinsamt!
Efter gymmet åke jag till en europeisk specialaffär ungefär 20 minuter hemifrån för att köpa färsk jäst. Jag hade nämligen tänkt att baka semlor och gott bröd. Här har man ju nämligen bara torrjäst och det här är den enda affären som jag har hittat som säljer jäst. Men det var ju såklart slut! Hittade däremot massa svenska specialiter som Wasa knäckebröd, pepparkakor, marabou och...fiskbullar. Var första gången jag sett det här!
Little J
Uppdatering: Jag sprang även hem med Ted från träningen. Så addera 40 min löpning till min sjukt aktiva dag. Blir nog pannkakor och vila imorgon...
Så jag känner att träningsviljan fortfarande finns i mig men min syn på mat har förändras lite sen jag kom hit. Det enda jag kunde tänka på när jag sprang i vatten var hur sugen jag var på pannkakor med lönnsirap och blåbär och hur gott det skulle vara med yam fries. Sen när jag var klar var jag så sjukt hungrig så jag köpte en liten påse chips. Fullkornschips. Går folk verkligen på sånt? Jag menar man köper ju inte chips för att vara nyttig och dom lär ju inte var speciellt mycket nyttigare. Men goda var dom!
Dagens egoboost fick jag när jag skulle köpa mitt gymkort. Jag har varit på det här gymmet några gånger men nu kände jag att det var dax att köpa ett gymkort. Så jag gick fram och berättade vad jag ville köpa och sa att jag inte var registrerad eftersom jag bara köpt engångspass innan. Men så sa jag att jag var och hälsade på några och att jag bara kommer vara här i några månader till så jag kan skriva upp mig på Maureens konto. Då sa hon:
So you are visiting from another city?
Hon måste alltså tyckt att jag var grym på engelska.
Så jag svara: Yes Im visiting from Stockholm.
haha!
Mitt nya hem! Inte riktigt men jag ska försöka gå hit två gånger i veckan. Skönt och bra med något annat än löpning!
Min nya hatmaskin! Man ska trycka upp armarna, typ som axelpress och som ni ser har jag den på den lättaste och trots det orkar jag knappt göra 15 stycken på rad. Pinsamt!
Efter gymmet åke jag till en europeisk specialaffär ungefär 20 minuter hemifrån för att köpa färsk jäst. Jag hade nämligen tänkt att baka semlor och gott bröd. Här har man ju nämligen bara torrjäst och det här är den enda affären som jag har hittat som säljer jäst. Men det var ju såklart slut! Hittade däremot massa svenska specialiter som Wasa knäckebröd, pepparkakor, marabou och...fiskbullar. Var första gången jag sett det här!
Little J
20110127
Okay here we go!
I'm now ready to write every second post in English. I still can't express myself in English as well as I can in Swedish. It's perhaps not that surprising!
I had planned to post this last night but I was too tired to finish it because it takes about five times longer for me to write in English than in Swedish. So this post is about yesterday:
Today has been a fantastic, beautiful spring day here. I was out running about one hour earlier and it was 13-14 degrees and sunshine. Wonderful!
I had planned to show that I have become a true Canadian and run in shorts, but I chickened out at the last minute. People are crazy here and run in shorts all year round. Even in December when its snow and frost. Crazy Canadians!
I have also made a chicken stew with wild rice for dinner and creme brule for dessert. It's actually Josefin's chicken stew with mushrooms, apricots, cowberrys (that's lingon for those who didn't know that) and pearl onions. Since I didn't have cranberries or apricots at home I made my own version with blackberries and figs. It sounds disgusting to have dried fruits and berries in food but it's actually very good in stews, salads and stuff like that.
This morning I called two people to ask if I could start in their English course. But since I'm not a immigrant I was refused. I told them that I could pay (the course was apparently for free) and then I said that I am an immigrant in principle. The guy at the custom would definitely say that I am. But it didn't help!
By the way, next Wednesday I am having an interview with the headmaster of the school. I hope she likes me, haha!
Love
Johanna
From the run yesterday!
I'm now ready to write every second post in English. I still can't express myself in English as well as I can in Swedish. It's perhaps not that surprising!
I had planned to post this last night but I was too tired to finish it because it takes about five times longer for me to write in English than in Swedish. So this post is about yesterday:
Today has been a fantastic, beautiful spring day here. I was out running about one hour earlier and it was 13-14 degrees and sunshine. Wonderful!
I had planned to show that I have become a true Canadian and run in shorts, but I chickened out at the last minute. People are crazy here and run in shorts all year round. Even in December when its snow and frost. Crazy Canadians!
I have also made a chicken stew with wild rice for dinner and creme brule for dessert. It's actually Josefin's chicken stew with mushrooms, apricots, cowberrys (that's lingon for those who didn't know that) and pearl onions. Since I didn't have cranberries or apricots at home I made my own version with blackberries and figs. It sounds disgusting to have dried fruits and berries in food but it's actually very good in stews, salads and stuff like that.
This morning I called two people to ask if I could start in their English course. But since I'm not a immigrant I was refused. I told them that I could pay (the course was apparently for free) and then I said that I am an immigrant in principle. The guy at the custom would definitely say that I am. But it didn't help!
Maureen said that she would call some day and talk to them.
I hope it helps! By the way, next Wednesday I am having an interview with the headmaster of the school. I hope she likes me, haha!
Love
Johanna
From the run yesterday!
Inlägg på gång!
Snart kommer mitt första engelska inlägg, det tar bara så jäkla lång tid att skriva. Ska lägga upp fler bilder från när mamma och jossan var här också. Sen ska jag göra tusen saker till.
Men vi börjar med denna mörka bild på mamma från Whistler Village. Nu är det gymmet som gäller!
Men vi börjar med denna mörka bild på mamma från Whistler Village. Nu är det gymmet som gäller!
Dagens!
| Josefin Persson, 12 år - Vad pysslar du med förutom orientering? - Jag är …..hmm….TV-tittare (hoppas inte pappa ser det här) - Vad är det roligaste med orientering? - Vara ute i skogen - Vad gör du om 30 år? - Jag är en bonde på landsbygden http://www.tullingesk.se/tsknytt/artikel.asp?id=37 |
 |
Ytterligare en A4 lång text.
Nu mår jag äntligen bättre efter en hemsk helg i sängen. Ont i halsen och migrän hade jag och jag kände mig sjuk, ensam och trött mest hela tiden. Men nu är jag back on track igen!
Jag vill bara klargöra något som alla frågar mig. Nämligen det här med jobb och vad jag gör om dagarna.
Innan jag kom hit sa jag att jag ville gå någon kurs och jobb. Men när jag kom hit insåg jag att jag inte var redo att hoppa in i någon kurs som hållit på sedan augusti och jag var dessutom inte sugen på att börja plugga. Så innan jul reste jag runt massa, åkte till roliga platser, hjälpte till här hemma, tränade barn i firdrott 4 dagar i veckan (det gör jag visserligen fortfarande), hängde på Maureens skola och jobbade lite här och där. Det är ganska svårt att få jobb här och eftersom jag inte varit en fena på engelska så har jag inte vågat ta för mig så mycket. Men jag har verkligen hållt mig sysselsatt och njutit av att det inte funnits så många måsten i livet.
Jag har hela tiden sagt att huvudsaken till att jag är här är för att förbättra min engelska och framför allt våga ta för mig mer. Jag vet att jag inte kommer vara kanonbra på engelska när jag åker härifrån och många av er kommer säkert tänka "Oj är hon inte bättre" när ni hör mig prata engelska när jag kommer hem.
MEN det skiter jag i!
Nu ringer jag till folk och ställer frågor, börjar prata med främlingar på tåget, säger till om det är något som jag inte är nöjd med, småpratar med kassörskan på mataffären osv. Jag vågar ta för mig när jag pratar engelska mycket mer nu och det är det viktigaste.
För se på min pappa. Han är otroligt duktig på mycket och i vissa avseenden den smartaste människa jag känner, men han är också otroligt dålig på engelska. Vilket är ett mysterium eftersom han pratat engelska i princip varje dag de senaste 30 åren. Som Ted säger (han känner pappa sen innan): Jag fattar inte vad han säger när han pratar svenska eftersom han kommer från skåne och jag fattar definitivt inte vad han säger när han pratar engelska. haha!
Det jag vill komma till är att pappa är och har varit otroligt framgångsrik i sitt arbete trots skrämmande dåligt uttal (opertöörnety är en klassiker). Det beror till största del på två sak. Han vågar ta för sig och bjuda på sig själv. Han vet att han inte är jättebra på språk men han är bra på att dra nytta av det och ta det till sin fördel. Jag vet att jag fått pappas gener för språk har alltid varit min svaghet. Jag har svårt att uttala vissa ord, har ett dåligt ordföråd och jag har otrolig svårt för att lära mig grammatik och nya ord. Men nu, för första gången i mitt liv känns engelska som en naturlig del i mitt liv. Jag förstår vad alla säger och jag vågar ta för mig även om det blir fel i varannan mening.
Vilken jäkla sidospår, jag pratade ju om vad jag gör om dagarna. Tillbaka till saken!
Jag sa i början av december att efter mamma och Jossan åkt hem vill jag göra något mer permanent. Läsa någon engelska kurs eller jobba. Så jag och Maurren letade massa engelskakurser men hittade ingen passande som jag kunde gå. Antingen behövde man ett studentvisum och ha gjort kanadas motsvarighet till högskoleprovet (om jag vill läsa på universitetet) eller så passade inte kursen. Jag hittade två som verkade okej men dom var fulla och så höll det på. Jag hittade en som började den här veckan men det vissade sig att det var en talarkurs för invandrare som inte kunde ett smack. Så jag bestämde mig för att leta jobb istället och det är faktiskt ganska svårt. Många vill ha hjälp en vecka eller så (precis som jag gjorde i höstas) och jag är mer intresserad av något jag kan göra ända tills jag åker.
Förra veckan var jag såå nära att få mitt drömjobb. Att få jobba på ett franskt bageri som ligger bara några kvarter härifrån. Jag mailade, ringde och var där och träffa dom men tyvärr behövde dom inte mig just nu. Så nu ska jag istället på en anställningsintervju på en privatskola om några dagar. Jag ska ringa rektorn imorgon så ska vi prata och bestämma en dag. Jag ser nästan mer framemot utmaningen med en anställningsintervjun på engelska än vad jag ser framemot jobbet. Det kanadensiska skolsystemet fungerar inte som det svenska, dom är jättehårda att ta in folk så vi får se hur det går.
Sen ska jag till ett annat bageri imorgon också så det finns några bollar i luften.
Jag ska självklart jobba med någon eller göra något innan jag åker hem men om jag inte får det här jobbet så gör inte det så mycket. Jag är här för att lära mig och uppleva nya saker och det gör jag hela tiden. Att hitta ett jobb är bara en extra grej för att hålla mig sysselsatt och prata så mycket engelska som möjligt.
Självklart kunde jag fixat ett jobb innan jag kom hit eller kollat upp mer utbildningar i förväg och jag erkänner att jag borde satt mig in i det mer från början men det är ju lätt att säga nu och sen ville jag inte åka hit i 6 månader och jobba. Då skulle jag kunnat vara hemma! Jag ångrar ingenting och jag är jätteglad över att vara här.
Nu blev det en sjukt lång text igen men jag ville bara ha det här uppklarat. Nu blir det Gossip Girl och lakrits!
XOXO
Little J
Förresten, jag har bestämt mig att i alla fall skriva hälften av inläggen på engelska. Nästa blir det första!
Jag vill bara klargöra något som alla frågar mig. Nämligen det här med jobb och vad jag gör om dagarna.
Innan jag kom hit sa jag att jag ville gå någon kurs och jobb. Men när jag kom hit insåg jag att jag inte var redo att hoppa in i någon kurs som hållit på sedan augusti och jag var dessutom inte sugen på att börja plugga. Så innan jul reste jag runt massa, åkte till roliga platser, hjälpte till här hemma, tränade barn i firdrott 4 dagar i veckan (det gör jag visserligen fortfarande), hängde på Maureens skola och jobbade lite här och där. Det är ganska svårt att få jobb här och eftersom jag inte varit en fena på engelska så har jag inte vågat ta för mig så mycket. Men jag har verkligen hållt mig sysselsatt och njutit av att det inte funnits så många måsten i livet.
Jag har hela tiden sagt att huvudsaken till att jag är här är för att förbättra min engelska och framför allt våga ta för mig mer. Jag vet att jag inte kommer vara kanonbra på engelska när jag åker härifrån och många av er kommer säkert tänka "Oj är hon inte bättre" när ni hör mig prata engelska när jag kommer hem.
MEN det skiter jag i!
Nu ringer jag till folk och ställer frågor, börjar prata med främlingar på tåget, säger till om det är något som jag inte är nöjd med, småpratar med kassörskan på mataffären osv. Jag vågar ta för mig när jag pratar engelska mycket mer nu och det är det viktigaste.
För se på min pappa. Han är otroligt duktig på mycket och i vissa avseenden den smartaste människa jag känner, men han är också otroligt dålig på engelska. Vilket är ett mysterium eftersom han pratat engelska i princip varje dag de senaste 30 åren. Som Ted säger (han känner pappa sen innan): Jag fattar inte vad han säger när han pratar svenska eftersom han kommer från skåne och jag fattar definitivt inte vad han säger när han pratar engelska. haha!
Det jag vill komma till är att pappa är och har varit otroligt framgångsrik i sitt arbete trots skrämmande dåligt uttal (opertöörnety är en klassiker). Det beror till största del på två sak. Han vågar ta för sig och bjuda på sig själv. Han vet att han inte är jättebra på språk men han är bra på att dra nytta av det och ta det till sin fördel. Jag vet att jag fått pappas gener för språk har alltid varit min svaghet. Jag har svårt att uttala vissa ord, har ett dåligt ordföråd och jag har otrolig svårt för att lära mig grammatik och nya ord. Men nu, för första gången i mitt liv känns engelska som en naturlig del i mitt liv. Jag förstår vad alla säger och jag vågar ta för mig även om det blir fel i varannan mening.
Vilken jäkla sidospår, jag pratade ju om vad jag gör om dagarna. Tillbaka till saken!
Jag sa i början av december att efter mamma och Jossan åkt hem vill jag göra något mer permanent. Läsa någon engelska kurs eller jobba. Så jag och Maurren letade massa engelskakurser men hittade ingen passande som jag kunde gå. Antingen behövde man ett studentvisum och ha gjort kanadas motsvarighet till högskoleprovet (om jag vill läsa på universitetet) eller så passade inte kursen. Jag hittade två som verkade okej men dom var fulla och så höll det på. Jag hittade en som började den här veckan men det vissade sig att det var en talarkurs för invandrare som inte kunde ett smack. Så jag bestämde mig för att leta jobb istället och det är faktiskt ganska svårt. Många vill ha hjälp en vecka eller så (precis som jag gjorde i höstas) och jag är mer intresserad av något jag kan göra ända tills jag åker.
Förra veckan var jag såå nära att få mitt drömjobb. Att få jobba på ett franskt bageri som ligger bara några kvarter härifrån. Jag mailade, ringde och var där och träffa dom men tyvärr behövde dom inte mig just nu. Så nu ska jag istället på en anställningsintervju på en privatskola om några dagar. Jag ska ringa rektorn imorgon så ska vi prata och bestämma en dag. Jag ser nästan mer framemot utmaningen med en anställningsintervjun på engelska än vad jag ser framemot jobbet. Det kanadensiska skolsystemet fungerar inte som det svenska, dom är jättehårda att ta in folk så vi får se hur det går.
Sen ska jag till ett annat bageri imorgon också så det finns några bollar i luften.
Jag ska självklart jobba med någon eller göra något innan jag åker hem men om jag inte får det här jobbet så gör inte det så mycket. Jag är här för att lära mig och uppleva nya saker och det gör jag hela tiden. Att hitta ett jobb är bara en extra grej för att hålla mig sysselsatt och prata så mycket engelska som möjligt.
Självklart kunde jag fixat ett jobb innan jag kom hit eller kollat upp mer utbildningar i förväg och jag erkänner att jag borde satt mig in i det mer från början men det är ju lätt att säga nu och sen ville jag inte åka hit i 6 månader och jobba. Då skulle jag kunnat vara hemma! Jag ångrar ingenting och jag är jätteglad över att vara här.
Nu blev det en sjukt lång text igen men jag ville bara ha det här uppklarat. Nu blir det Gossip Girl och lakrits!
XOXO
Little J
Förresten, jag har bestämt mig att i alla fall skriva hälften av inläggen på engelska. Nästa blir det första!
Sjukling
Nu när jag äntligen skulle komma igång med träningen har jag gått och blivit sjuk. Orkar knappt hålla ögonen öppna och halsen känns som rakblad. Blää!
Förresten...
har börjat kolla på en serie som heter Off The Map. Den är gjord av samma snubbar som gjort Greys Anatomy och efter att ha sett två avsnitt tycker jag att det ser lovande ut. Något att hålla utkik efter när det kommer till Sverige.
Kom ihåg var ni läste det först...
Förresten. Jag funderar på att börja skriva inläggen på engelska istället så att jag får lite träning. Vad tror ni om det?
Kom ihåg var ni läste det först...
Förresten. Jag funderar på att börja skriva inläggen på engelska istället så att jag får lite träning. Vad tror ni om det?
En helt vanlig dag.
Det händer inte mycket här på bloggen. Så lite att jag till och med fick ett mail av mamma som undrade om jag lever. Ber om ursäkt för det! Men Jossan har inte lagt upp bilderna än, så jag kan inte berätta om dagarna i Whistler och jag har även massa annat för mig.
Nu har jag precis städat hela huset, gjort jordnötskakor, trattkantarellsoppa, sökt jobb och kollat på lägenhet i Linköping. Förra veckan visste jag inte ens om jag ville plugga nästa termin och nu är jag helt inne på att flytta till Linköping och läsa till civilingenör. Det svänger fort men jag tror ändå jag är ganska säker på att det här är vad jag vill. Jag ska söka till industriell ekonomi men jag vet att jag inte kommer komma in så jag kommer nog hamna på maskin. Det blir nog fint det med! Stefan - Pappa = 1-0
Nu ska jag iväg och coacha barnen och sen springa hem. Jag har ju planerat att fortsätta att göra Jossan besviken och inte vara superfet när jag kommer hem.
Förresten, idag har jag varit här på andra sidan i 100 dagar. Ojoj!
J
Nu har jag precis städat hela huset, gjort jordnötskakor, trattkantarellsoppa, sökt jobb och kollat på lägenhet i Linköping. Förra veckan visste jag inte ens om jag ville plugga nästa termin och nu är jag helt inne på att flytta till Linköping och läsa till civilingenör. Det svänger fort men jag tror ändå jag är ganska säker på att det här är vad jag vill. Jag ska söka till industriell ekonomi men jag vet att jag inte kommer komma in så jag kommer nog hamna på maskin. Det blir nog fint det med! Stefan - Pappa = 1-0
Nu ska jag iväg och coacha barnen och sen springa hem. Jag har ju planerat att fortsätta att göra Jossan besviken och inte vara superfet när jag kommer hem.
Förresten, idag har jag varit här på andra sidan i 100 dagar. Ojoj!
J
20110118
Idag längtar jag efter varma sommardagar i sverige med alla mina favoriter.
Har förresten bokat biljett hem nu. Den 5:e april landar jag med sällskap av Julia på Arlanda igen. Känns både skrämmande nära och väldigt långt bort. Men hoppas iaf att jag kommer hem lagom till våren börjar blomstra!
Nu ska jag slänga i mig lite lunch och åka iväg och jobba lite.
Johanna
Har förresten bokat biljett hem nu. Den 5:e april landar jag med sällskap av Julia på Arlanda igen. Känns både skrämmande nära och väldigt långt bort. Men hoppas iaf att jag kommer hem lagom till våren börjar blomstra!
Nu ska jag slänga i mig lite lunch och åka iväg och jobba lite.
Johanna
På tal om mamma..
så tänkte jag slänga in hennes nya favoritlåt. Det blev veckans låt när dom var här och den gick ofta på repit till mammas grymt snygga tåg dans. Hon hoppade runt, skakade på kroppen och gjorde dansmoves som vilken normal 50 plusare som helst. Hur gammal hon är?...
MAX 20!
Jag ska bli precis som henne när jag blir stor. Käka godis, dricka julmust i mängder, dra dåliga skämt, köra ifrån mina barn i längdspåren och dansa runt som att jag är i mina bästa år. Mamma, jag diggar dig!
J
MAX 20!
Jag ska bli precis som henne när jag blir stor. Käka godis, dricka julmust i mängder, dra dåliga skämt, köra ifrån mina barn i längdspåren och dansa runt som att jag är i mina bästa år. Mamma, jag diggar dig!
J
Söndag
Eftersom Jossan inte lagt upp bilderna på facebook än så väntar jag att berätta om resten av våra äventyr tills hon gör det.
Men jag slänger in två bilder från våran promenad i Standly Park i fredags. Jag sa till mamma i början av veckan att vi förhoppningsvis borde se en raccoon under deras tid här och när jag i fredags sa att det inte var säkert att vi skulle se någon blev hon jättebesviken och såg med stora ögon på mig och sa: "Men...me..du lovade ju!!"
Men fem minuter senare såg vi en raccoon några meter bort och vi kunde komma riktigt nära den utan att den blev strämd. Det kändes som att det föll en sten från hjärtat för nu var mamma mer än nöjd och glad. haha!
Fina Vancouver!
Idag kom förresten våren till Vancouver. Att springa i t-shirt och solsken i januari är man ju inte direkt bortskämd med.
Nu ska vi åka på bio och se någon film i 3D. Jag ser mest framemot dom smöriga popcornen. Här är redan popcornen gula av smör när man får dom (det är det osmörade alternativet) men dom frågar ändå om man vill ha med eller utan smör. För här häller de smör ur en bytta över popcornen innan man får dom. Så mycket för att popcorn ska vara ett nyttigare alternativ än chips. Så eftersom jag är så nyttig av mig tror jag jag sattsar på original popcorn idag. Alltså popcorn som bara har fått en omgång smör över sig.
Puss
Men jag slänger in två bilder från våran promenad i Standly Park i fredags. Jag sa till mamma i början av veckan att vi förhoppningsvis borde se en raccoon under deras tid här och när jag i fredags sa att det inte var säkert att vi skulle se någon blev hon jättebesviken och såg med stora ögon på mig och sa: "Men...me..du lovade ju!!"
Men fem minuter senare såg vi en raccoon några meter bort och vi kunde komma riktigt nära den utan att den blev strämd. Det kändes som att det föll en sten från hjärtat för nu var mamma mer än nöjd och glad. haha!
Fina Vancouver!
Idag kom förresten våren till Vancouver. Att springa i t-shirt och solsken i januari är man ju inte direkt bortskämd med.
Nu ska vi åka på bio och se någon film i 3D. Jag ser mest framemot dom smöriga popcornen. Här är redan popcornen gula av smör när man får dom (det är det osmörade alternativet) men dom frågar ändå om man vill ha med eller utan smör. För här häller de smör ur en bytta över popcornen innan man får dom. Så mycket för att popcorn ska vara ett nyttigare alternativ än chips. Så eftersom jag är så nyttig av mig tror jag jag sattsar på original popcorn idag. Alltså popcorn som bara har fått en omgång smör över sig.
Puss
J
Början på mamma & Jossan veckan
Eftersom jag precis insåg att jag glömde ladda över bilderna från Jossans kamera (vi använde nästan bara den) så blir det en liten sammanfattning av vad vi har gjort under den senaste veckan och sen dom bilderna jag har. När Jossan lägger upp bilderna på facebook kanske jag slänger in några här.
Fredag: De anlände på torsdagkvällen och efter massa kramar och lite mat gick vi och la oss för att gå upp tidigt på fredagmorgon. Vi åkte skytrainen in till stan där vi åt en god frukost och pratade om allt man pratar om när man inte har setts på över tre månader. Det var mycket trevligt och sen åkte vi till Vancouvers museum of anthropology som ligger ute på en halvö vid universitetsområdet. Det var mamma som ville åka dit men det var väldigt intressant. Sen åkte vi ner till Granville Island, gick på en marknad och åt lunch med Ted. Sen åkte vi en seabus över till Yaletown och gick och leta efter Sedinarnas lägenheter. Gud vad vi skrattade konstant!
Sen gick vi till gastown, tog en paus på Starbucks, kollade i några affärer och gick slutligen igenom Chinatown innan vi mötte upp Ted och åkte hem. På kvällen åkte vi ner till vattnet och åt på en jättebra skaldjursresturang innan vi dunstade i säng. Trevlig dag!
Helg: På lördag morgon tog vi vårt pick och pack, åkte över gränsen och vidare ner till Seattle. På vägen stannade vi först på en outlet där vi spenderade några timmar. Vi köpte massa nya träningskläder, ett par converse för 350 spänn och lite annat smått och gått. Till lunch fick mamma äta precis vad hon ville, så det blev en stor Cola och pomme frites för hennes del. När vi var lagom trötta drog vi vidare mot Seattle och gjorde ett litet stopp på Forever 21 (USAs motsvarighet till HM) innan vi försökte hitta hotellet. När vi närmade oss stan blev det helt plötsligt 6 filer och vi hade ingen aning om på vilken sida avfarten skulle vara. Men eftersom vi skulle av på B så antog vi att vi skulle av på vänstersida (eftersom B avfarten inna var på vänster) så jag planerade min körning och la mig såklart i filen längst till vänster. 300 meter innan avfarten insåg vi att avfarten låg på högersidan, så jag korsade 5 filer och några helkdragna sträck innan vi kom rätt. Ussch, jag har verkligen börjat köra som en biltjuv!
Hotellet var grymt fint och låg precis downtown. Jag tror minsann att mamma och Jossan blev lite imponerade av mina reseledarskills!
Vi slängde in våra grejor lite snabbt och drog iväg till gymmet på hotellet i överdrivet matchande nya Nikekläder. Rosa sportbh, shorts, tröja och strumpor. Haha! Jag i rosa?!
Sen gick vi ut på stan för att leta efter något ställe att äta och eftersom vi inte hade ätit någonting på 8 timmar och lunchen bestod av några äkliga salladsblad (förutom för mamma då) så var vi lite lagom hungriga. Efter att ha gått igenom hela stan beslöt vi oss för att gå tillbaka till den första resturangen vi såg. Det visade sig vara en väldigt konstigt japanesisk resturang. Sen är det ju 21 års gräns för att dricka i USA så jag kände mig typ som 17 igen. Så jag fick en sjukt söt efterrättsdrink innan maten, medans mamma och Jossan drack öl. Men maten var iaf god och vi fick så mycket mat att vi fick ta med det vi inte orkade i en doggy bag. Man måste ju passa på!
När vi vaknade nästa morgon var mamma den enda som var hungrig och redo för en fet amerikansk frukost. Så Jossan gick och tränade och jag somnade om ett tag innan vi var redo för frukost. American pancakes, bacon, omelett, croissanter, kaffe, belgiska våfflor med sylt och lönnsirap och massa färsk frukt. Tror ni vi var hungriga vid lunch? Efter tre timmar var vi fortfarande lite jobbigt mätta så lunch åt vi inte förs vid 5 tiden. Matvanorna denna veckan har inte varit dom bästa!
Sen gick vi runt på stan hela dagen. Vi gick till public market place, Gum wall, downtown, första starbuckset m.m. Vi mötte även upp älskade Fillan som visade oss runt och visade var hon bodde. Väldigt trevligt att träffa henne igen och jag hoppas verkligen vi ses igen innan jag åker hem.
Efter en hel dag på stan tog vi som sagt en sen lunch och började så smått rulla hemåt. Eftersom man måste tulla på sakerna man tar med sig från USA till Canada hade vi mycket mödosamt dragit bort prislappen på många saker och kastat kvittot så att de inte skulle fatta att det var nytt. Men dom frågade inte ens om vi hade köpt något så det var lite ovärt.
Det här var bara de tre första dagarna men det är det enda jag har några bilder ifrån så resten kommer imorgon.
Mammi!
Det var inte jag som satte dit JP, även om man skulle kunna tro det.
Mamma skulle såklart sätta dit sitt tuggummi
Första Starbuckset!
Det regnade såklart
Söta Felicia!
Godnatt
Mini
Fredag: De anlände på torsdagkvällen och efter massa kramar och lite mat gick vi och la oss för att gå upp tidigt på fredagmorgon. Vi åkte skytrainen in till stan där vi åt en god frukost och pratade om allt man pratar om när man inte har setts på över tre månader. Det var mycket trevligt och sen åkte vi till Vancouvers museum of anthropology som ligger ute på en halvö vid universitetsområdet. Det var mamma som ville åka dit men det var väldigt intressant. Sen åkte vi ner till Granville Island, gick på en marknad och åt lunch med Ted. Sen åkte vi en seabus över till Yaletown och gick och leta efter Sedinarnas lägenheter. Gud vad vi skrattade konstant!
Sen gick vi till gastown, tog en paus på Starbucks, kollade i några affärer och gick slutligen igenom Chinatown innan vi mötte upp Ted och åkte hem. På kvällen åkte vi ner till vattnet och åt på en jättebra skaldjursresturang innan vi dunstade i säng. Trevlig dag!
Helg: På lördag morgon tog vi vårt pick och pack, åkte över gränsen och vidare ner till Seattle. På vägen stannade vi först på en outlet där vi spenderade några timmar. Vi köpte massa nya träningskläder, ett par converse för 350 spänn och lite annat smått och gått. Till lunch fick mamma äta precis vad hon ville, så det blev en stor Cola och pomme frites för hennes del. När vi var lagom trötta drog vi vidare mot Seattle och gjorde ett litet stopp på Forever 21 (USAs motsvarighet till HM) innan vi försökte hitta hotellet. När vi närmade oss stan blev det helt plötsligt 6 filer och vi hade ingen aning om på vilken sida avfarten skulle vara. Men eftersom vi skulle av på B så antog vi att vi skulle av på vänstersida (eftersom B avfarten inna var på vänster) så jag planerade min körning och la mig såklart i filen längst till vänster. 300 meter innan avfarten insåg vi att avfarten låg på högersidan, så jag korsade 5 filer och några helkdragna sträck innan vi kom rätt. Ussch, jag har verkligen börjat köra som en biltjuv!
Hotellet var grymt fint och låg precis downtown. Jag tror minsann att mamma och Jossan blev lite imponerade av mina reseledarskills!
Vi slängde in våra grejor lite snabbt och drog iväg till gymmet på hotellet i överdrivet matchande nya Nikekläder. Rosa sportbh, shorts, tröja och strumpor. Haha! Jag i rosa?!
Sen gick vi ut på stan för att leta efter något ställe att äta och eftersom vi inte hade ätit någonting på 8 timmar och lunchen bestod av några äkliga salladsblad (förutom för mamma då) så var vi lite lagom hungriga. Efter att ha gått igenom hela stan beslöt vi oss för att gå tillbaka till den första resturangen vi såg. Det visade sig vara en väldigt konstigt japanesisk resturang. Sen är det ju 21 års gräns för att dricka i USA så jag kände mig typ som 17 igen. Så jag fick en sjukt söt efterrättsdrink innan maten, medans mamma och Jossan drack öl. Men maten var iaf god och vi fick så mycket mat att vi fick ta med det vi inte orkade i en doggy bag. Man måste ju passa på!
När vi vaknade nästa morgon var mamma den enda som var hungrig och redo för en fet amerikansk frukost. Så Jossan gick och tränade och jag somnade om ett tag innan vi var redo för frukost. American pancakes, bacon, omelett, croissanter, kaffe, belgiska våfflor med sylt och lönnsirap och massa färsk frukt. Tror ni vi var hungriga vid lunch? Efter tre timmar var vi fortfarande lite jobbigt mätta så lunch åt vi inte förs vid 5 tiden. Matvanorna denna veckan har inte varit dom bästa!
Sen gick vi runt på stan hela dagen. Vi gick till public market place, Gum wall, downtown, första starbuckset m.m. Vi mötte även upp älskade Fillan som visade oss runt och visade var hon bodde. Väldigt trevligt att träffa henne igen och jag hoppas verkligen vi ses igen innan jag åker hem.
Efter en hel dag på stan tog vi som sagt en sen lunch och började så smått rulla hemåt. Eftersom man måste tulla på sakerna man tar med sig från USA till Canada hade vi mycket mödosamt dragit bort prislappen på många saker och kastat kvittot så att de inte skulle fatta att det var nytt. Men dom frågade inte ens om vi hade köpt något så det var lite ovärt.
Det här var bara de tre första dagarna men det är det enda jag har några bilder ifrån så resten kommer imorgon.
Mammi!
Det var inte jag som satte dit JP, även om man skulle kunna tro det.
Mamma skulle såklart sätta dit sitt tuggummi
Första Starbuckset!
Det regnade såklart
Söta Felicia!
Godnatt
Mini
Vi lever!
Otroligt dåligt bloggande sen mamma och Jossan kom men vi har haft fullt upp. Nu är vi tillbaka i Vancouver efter några fantasitiska dagar i Whistler. Helt otroligt bra skidåkning! För att citera mamma: "Härdanefter tänker jag bara åka skidor i Whistler." haha!
Nu ska vi åka in till downtown och Standly Park. En sista dag innan mamma och Jossan åker hem imorgon. Då ska jag bli bättre på att blogga!
Puss så länge
Nu ska vi åka in till downtown och Standly Park. En sista dag innan mamma och Jossan åker hem imorgon. Då ska jag bli bättre på att blogga!
Puss så länge
En såkallad hacker
Jajemen, Johanna lever livet i Whistler för tillfället och jag hackar bloggen. Det har skett en mindre förändring här som synes (eller inte, men då är ett tips den fantastiska knappen F5). Helt ok blev betyget, och nu sitter jag bara och funderar på varför det står Johanna Persson på två ställen trots att det bara ska stå på ett. Men det är väl så att alla som läser ska veta att de verkligen kommit rätt!
Som Pölsa skulle sagt,
Over and out
Elin
Som Pölsa skulle sagt,
Over and out
Elin
Dagen med ett stort fett D
Idag visar sig Vancouver och St. Surrey sig från sin bästa och sanna sida. Det ösregnar!
Men jag är glad ändå. Jag fick nämligen en megaleverans av brevbäraren idag. Ett brev från underbara Malin, farmor och passande nog mamma. Grymt!
Idag har jag städat, bäddat till m & j, slagit in paket, bakat en paj och sprungit en runda. Så nu när listan är avbockad är det dax att åka till flygplatsen. Woho!
Imorgon flyttar Malin till Edinburgh och jag önskar henne verkligen all lycka. Malin är en av min äldsta vän som jag fortfarande har riktigt bar kontakt med. Vi lärde känna varandra i 10 års åldern när hon och jag slogs i toppen på varje tävling. Det var en rolig tid! Sen dess har vi varit jättebra kompisar och förra året åkte vi till Kreta tillsammans med ett gäng andra töser och levde livet.
Malin kommer hem bara någon vecka före mig så det ska bli himla roligt att träffa henne igen och prata om allt vi upplevt.
Lycka till vännen!
PUSS
Men jag är glad ändå. Jag fick nämligen en megaleverans av brevbäraren idag. Ett brev från underbara Malin, farmor och passande nog mamma. Grymt!
Idag har jag städat, bäddat till m & j, slagit in paket, bakat en paj och sprungit en runda. Så nu när listan är avbockad är det dax att åka till flygplatsen. Woho!
Imorgon flyttar Malin till Edinburgh och jag önskar henne verkligen all lycka. Malin är en av min äldsta vän som jag fortfarande har riktigt bar kontakt med. Vi lärde känna varandra i 10 års åldern när hon och jag slogs i toppen på varje tävling. Det var en rolig tid! Sen dess har vi varit jättebra kompisar och förra året åkte vi till Kreta tillsammans med ett gäng andra töser och levde livet.
Malin kommer hem bara någon vecka före mig så det ska bli himla roligt att träffa henne igen och prata om allt vi upplevt.
Lycka till vännen!
PUSS
KungKarro!
Först gick jag in och läste ett gulligt inlägg på karros blogg och sen fick jag det här meddelandet skickat på facebook.
RÄÄÄÄÄÄÄLSBUSSEN!!!! JAG SAKNAR DEJ! KOM HEM!!! Jag måste börja med att säga att jag e värdelös! Jag e helt absolut sämst på att höra av mig, jag har liksom en hög med halvskrivna brev till dig här hemma, men jag har inte fått iväg ett enda. Jag börjar på ett nytt hela tiden för att jag ska uppdatera dej och skicka iväg skiten, men jag e ju helt efterbliven så jag glömmer:S Sist så skrev jag 5st långa kvitto papper med text som jag skulle skicka vid julafton, men de glömde jag såklart bort:( damp! e helt besviken på mig själv! Om jag var du skulle jag hata mig, för att jag e världens sugigaste kompis!
Jag har jobbat varje dag sen innan jul, blää de sög. Jobbade till och med julafton liksom. Nyårsafton med. Woopa vilket kul liv, or noot;) Nu har jag tre jobb, Ica, Stadium och Ateljén. De e därför jag jobbat så mycket och jag har inte varit på ateljen alls sen innan jul! Men jag vill vara säker på att jag har fasta tider på Stadium innan jag säger upp mig på Ica liksom:S Så nu får jag ha alla. Och samtidigt försöker jag hinna med att träna till Vasan och ta körkort. Stressbomb liksom! E jätteledsen att vi inte kommer köra klassikern tillsammans, hade sett fram emot de hur mycket som hellst:( Vi skulle vara kanonteamet juu! Perre och Kaygay liksom, kan inte bli bättre! Hur har du de borta i paradiset? Hur har din jul varit? Saknar dej galet. Puss älskling, du e bäst<3333333333333
Du tycker inte att du överdriver lite Karro? Det är ju lika mycket mitt fel att vi inte hörts så mycket. Hur som helst så saknar jag dig otroligt mycket också!
KUNGKARRO!
Min andra syster.
Eftersom jag skrev några rader om min syster Julia för några veckor sedan så är det inte mer än rätt att jag nu skriver lite om min andra syster Josefin, som just i detta nu sitter på ett plan påväg till mig. Tänk att jag ska få krama om henne och mamma om bara några timmar. Vilken lycka!
Josefin är min yngsta stora syster. Det skiljer fyra år mellan oss och jag tror att det är tack vare att det skiljer så pass lite mellan oss (okej 4 år är ju inte lite men mindre än 8 som det är mellan Julia och mig) som har gjort att vi har bråkat väldigt mycket genom åren. Julia har alltid varit lite för stor men jag och Jossan har slagits och bitits en hel del genom åren. Men vi har även hittat på otroligt mycket roliga saker! När Julia en sommar ansåg sig vara för gammal för att leka och började sommarjobba istället var jag och Jossan hemma och lekte nyhetsrapportörer och åt pasta och tomatsås till lunch varje dag hela sommaren. Fina minnen!
Jossan och jag är på ett sätt mer lika än jag och Julia. Vi är båda duktigare på matte och naturämnerna än språk som Julia är en fena på. Vi är riktiga tävlingsmänniskor och har många lika egenskaper. Hon är en jäkel på att träna och jag får allt lägga på en rem om jag ska bli snabbare än henne igen. Jag vet inte om det är för att jag känner henne så väl eller om det är för att hon är en känslig person men jag kan säga 5-6 ord till henne och hon blir fullständigt rasande. Jag vet exakt vad jag kan trycka på för att göra henne fly förbanad och eftersom jag är lilla syster och sjukt jobbig ibland så trycker jag ju självklart på dom knapparna då och då.
Josefin är den av oss tre som är snyggast & smalast, har en superpojkvän, har coolast kläder, snyggaste lägenhet(Julia, din är också superfin såklart!) och är bäst i skolan. Eller förresten, jag tar tillbaka det sista. Jag har alltid lidit av lillasystersyndromet (= vill vara bäst på allt) och gick ut gymnasiet med bäst betyg av oss. haha!
Josefin är otroligt begåvad på många sätt och jag är helt säker på att hon, precis som Julia, kommer få ett superjobb och bli duktig på vad hon än tar för sig.
Jossan är verkligen en tjej som har båda fötterna på jorden och är lite av en tomboy till sättet (på ett bra sätt) och hon är mycket bättre på att sålla ut det som är viktigt än Julia som vill hinna med allt och lite till.
Hon är ett stort fan av traditioner och den i familjen som håller hårdast på traditionerna. Jag skulle lätt kunna skippa att ha en julgran eller prova att bara få en julklapp var något år. Men absoult inte Jossan! För henne är granens utseende, färg och doft en viktigt faktor för att få till den riktiga julkänslan och det är viktigt att vi hittar en gran som faller henne i smaken. Vi älskar att retas med henne om detta men hon tar det tyvärr oftast på fel sätt.
Hon har nog alltid sätt mig som den lilla irriterande lillasystern som aldrig håller käften men jag tror att vår relation är på väg uppåt och jag ser verkligen framemot att träffa henne och mamma. Även om det känns som att hon ser mer framemot att åka till Whistler än att träffa mig. Haha!
Systrarna Persson har alltid varit kända för att bråka mycket men vi har också alltid haft otroligt roligt genom åren och jag är otroligt glad att jag har den familj jag har.
Jag har inte skrivit något om mina föräldrar, men ni som har läst bloggen innan och framförallt känner mig vet att jag har världens roligaste, jobbigaste och gulligaste föräldrar. All kärlek till er!
Hon älskade att leka med mig och ta hand om mig när jag var liten. Men när jag började prata och hade en egen vilja vände det väldigt fort.
Det här är något hon aldrig kommer glömma. Vi hade en liten tävling och jag fick upp den största fisken och som ni ser var jag otroligt stolt över detta. Ända sen dess har hon sagt att det var på pappas kast som jag fick upp fisken men vem kan bevisa det?
Minstingen!
Josefin är min yngsta stora syster. Det skiljer fyra år mellan oss och jag tror att det är tack vare att det skiljer så pass lite mellan oss (okej 4 år är ju inte lite men mindre än 8 som det är mellan Julia och mig) som har gjort att vi har bråkat väldigt mycket genom åren. Julia har alltid varit lite för stor men jag och Jossan har slagits och bitits en hel del genom åren. Men vi har även hittat på otroligt mycket roliga saker! När Julia en sommar ansåg sig vara för gammal för att leka och började sommarjobba istället var jag och Jossan hemma och lekte nyhetsrapportörer och åt pasta och tomatsås till lunch varje dag hela sommaren. Fina minnen!
Jossan och jag är på ett sätt mer lika än jag och Julia. Vi är båda duktigare på matte och naturämnerna än språk som Julia är en fena på. Vi är riktiga tävlingsmänniskor och har många lika egenskaper. Hon är en jäkel på att träna och jag får allt lägga på en rem om jag ska bli snabbare än henne igen. Jag vet inte om det är för att jag känner henne så väl eller om det är för att hon är en känslig person men jag kan säga 5-6 ord till henne och hon blir fullständigt rasande. Jag vet exakt vad jag kan trycka på för att göra henne fly förbanad och eftersom jag är lilla syster och sjukt jobbig ibland så trycker jag ju självklart på dom knapparna då och då.
Josefin är den av oss tre som är snyggast & smalast, har en superpojkvän, har coolast kläder, snyggaste lägenhet(Julia, din är också superfin såklart!) och är bäst i skolan. Eller förresten, jag tar tillbaka det sista. Jag har alltid lidit av lillasystersyndromet (= vill vara bäst på allt) och gick ut gymnasiet med bäst betyg av oss. haha!
Josefin är otroligt begåvad på många sätt och jag är helt säker på att hon, precis som Julia, kommer få ett superjobb och bli duktig på vad hon än tar för sig.
Jossan är verkligen en tjej som har båda fötterna på jorden och är lite av en tomboy till sättet (på ett bra sätt) och hon är mycket bättre på att sålla ut det som är viktigt än Julia som vill hinna med allt och lite till.
Hon är ett stort fan av traditioner och den i familjen som håller hårdast på traditionerna. Jag skulle lätt kunna skippa att ha en julgran eller prova att bara få en julklapp var något år. Men absoult inte Jossan! För henne är granens utseende, färg och doft en viktigt faktor för att få till den riktiga julkänslan och det är viktigt att vi hittar en gran som faller henne i smaken. Vi älskar att retas med henne om detta men hon tar det tyvärr oftast på fel sätt.
Hon har nog alltid sätt mig som den lilla irriterande lillasystern som aldrig håller käften men jag tror att vår relation är på väg uppåt och jag ser verkligen framemot att träffa henne och mamma. Även om det känns som att hon ser mer framemot att åka till Whistler än att träffa mig. Haha!
Systrarna Persson har alltid varit kända för att bråka mycket men vi har också alltid haft otroligt roligt genom åren och jag är otroligt glad att jag har den familj jag har.
Jag har inte skrivit något om mina föräldrar, men ni som har läst bloggen innan och framförallt känner mig vet att jag har världens roligaste, jobbigaste och gulligaste föräldrar. All kärlek till er!
Hon älskade att leka med mig och ta hand om mig när jag var liten. Men när jag började prata och hade en egen vilja vände det väldigt fort.
Det här är något hon aldrig kommer glömma. Vi hade en liten tävling och jag fick upp den största fisken och som ni ser var jag otroligt stolt över detta. Ända sen dess har hon sagt att det var på pappas kast som jag fick upp fisken men vem kan bevisa det?
Minstingen!
3 månader!
Igår hade jag varit här i St. Surrey i 3 månader. Är lite kluven om jag tycker tiden går fort. Den går och enda sidan grymt fort, jag upplever så mycket roligt varje dag och iblad önskar jag att tiden bara kunde stanna till ett tag. Men och andra sidan känns det som det var evigheter sen det var 25 manna fest och jag sa hejdå till alla nära och kära. Men en sak är iaf säker, jag trivs som fisken i vattnet här och ser verkligen framemot mina resterande månader.
Idag gick jag på långpromenad längst vattnet och försökte lära mig att ta kort på mig själv. Något jag tycker känns konstigt och pinsamt. En fördel kan ju vara att sminka mig lite nästa gång. Men jag måste nog öva lite på poser för av 30 kort blev ett enda okej och resten skit.
Någon fjortis som skulle vilja ge mig några tips?
Puss & Kram
Little J
Idag gick jag på långpromenad längst vattnet och försökte lära mig att ta kort på mig själv. Något jag tycker känns konstigt och pinsamt. En fördel kan ju vara att sminka mig lite nästa gång. Men jag måste nog öva lite på poser för av 30 kort blev ett enda okej och resten skit.
Någon fjortis som skulle vilja ge mig några tips?
Puss & Kram
Little J
Tofino
Här kommer det sista inlägget om ön. I Tofino, som är västra canadas väldigt mycket mindre och kallare motsvarighet till Californien, var vi i tre underbara dagar.
Vi sprang längst stranden, kollade på när pojkarna surftade (nästa gång ska jag försöka lära mig!), gick långa promenader och blev otroligt fascinerad av den häftiga naturen, blev häpen över hur stor skillnad det var på tidvattenhöjden, gick ut till en ö när tidvattnet var som lägst men skyndade oss tillbaka för att inte bli fast där, blev otroligt sugen på att hyra en kajak och padla mellan öarna och kolla på valarna, kom framtill att jag måste komma tillbaka någon sommar, hängde massa med pojkarna som kändes som tre roliga och lagom irriterande nya storebröder, gick och käkade hamburgare med jam fries med killarna eftersom de från början sa "bara för att du är en tjej ska du inte äta en jäkla liten sallad" så det slutade även med en dessert, insåg att det kändes som att jag var med i en amerikansk surfarfilm, bodde i stuga vid stranden, sov med deras blinda hund i sängen, insåg att jag allt måste börja vänja mig vid att det alltid regnar här på västkusten, plockade löjligt många snäckor som jag nu har som smyckesskålar, försökte räkna antalet surfbräder i deras hus utan att lyckas, hittade mänger av söndriga sand dollars och började jackten på att hitta en hel, tittade utan lycka efter björnar när vi åkte i bilen och massa massa mer.
Där fick ni en väldigt lång men konsentrerad mening av det vi gjorde. Här kommer lite bildbevis
Our crib
här var det djupvatten när tidvattnet var högt/normalt.
hittade en hel sand dollar till slut.
Pappa, vilken sommar ska vi åka hit och paddla runt öarna? Jag är på när som!
Kolla fåglarna!
Marcys lilla alvhus.
Där fick det vara slut på mitt tjat om dagarna på ön. Men en sak är iaf säker. Jag ska definitivt återvända dit någon sommar och lära mig surfta, paddla kajak och njuta av livet. Oavsett om det är nästa sommar eller om 20 år.
/Minstingen
Vi sprang längst stranden, kollade på när pojkarna surftade (nästa gång ska jag försöka lära mig!), gick långa promenader och blev otroligt fascinerad av den häftiga naturen, blev häpen över hur stor skillnad det var på tidvattenhöjden, gick ut till en ö när tidvattnet var som lägst men skyndade oss tillbaka för att inte bli fast där, blev otroligt sugen på att hyra en kajak och padla mellan öarna och kolla på valarna, kom framtill att jag måste komma tillbaka någon sommar, hängde massa med pojkarna som kändes som tre roliga och lagom irriterande nya storebröder, gick och käkade hamburgare med jam fries med killarna eftersom de från början sa "bara för att du är en tjej ska du inte äta en jäkla liten sallad" så det slutade även med en dessert, insåg att det kändes som att jag var med i en amerikansk surfarfilm, bodde i stuga vid stranden, sov med deras blinda hund i sängen, insåg att jag allt måste börja vänja mig vid att det alltid regnar här på västkusten, plockade löjligt många snäckor som jag nu har som smyckesskålar, försökte räkna antalet surfbräder i deras hus utan att lyckas, hittade mänger av söndriga sand dollars och började jackten på att hitta en hel, tittade utan lycka efter björnar när vi åkte i bilen och massa massa mer.
Där fick ni en väldigt lång men konsentrerad mening av det vi gjorde. Här kommer lite bildbevis
Our crib
här var det djupvatten när tidvattnet var högt/normalt.
hittade en hel sand dollar till slut.
Pappa, vilken sommar ska vi åka hit och paddla runt öarna? Jag är på när som!
Kolla fåglarna!
Marcys lilla alvhus.
Där fick det vara slut på mitt tjat om dagarna på ön. Men en sak är iaf säker. Jag ska definitivt återvända dit någon sommar och lära mig surfta, paddla kajak och njuta av livet. Oavsett om det är nästa sommar eller om 20 år.
/Minstingen
Cathedral Grove
På vägen till Tofino stannade vi till i Cathedral Grove som är ett ställe med massa stora träd inklämt mellan bergen och den fantastiska naturen på ön. Tyvärr ösregnade det och eftersom jag varit på ett liknande ställe i San Francisco när jag var liten var jag inte mega imponerad. Men coolt var det!
Det är inte jättelätt att ta bra bilder när det ösregnar och speciellt inte uppåt. Men ni överlever nog lite smådålig bildkvalite.
Det här var ett av det största trädet tror jag. 800 år gammalt, ungefär 75 meter högt och 9 meter i omkrets.
Såhär såg det ut för.... 12 år sedan kanske. Med risk för att låta som en otroligt gammal människa nu, men det är sjukt vad tiden går fort!
Det var allt för nu!
J
Det är inte jättelätt att ta bra bilder när det ösregnar och speciellt inte uppåt. Men ni överlever nog lite smådålig bildkvalite.
Det här var ett av det största trädet tror jag. 800 år gammalt, ungefär 75 meter högt och 9 meter i omkrets.
Såhär såg det ut för.... 12 år sedan kanske. Med risk för att låta som en otroligt gammal människa nu, men det är sjukt vad tiden går fort!
Det var allt för nu!
J
25 december 2010
Att fira jul på andra sidan jordklotet och att vara ifrån min familj under julen var faktiskt lättare än jag trodde. Det var nog delvis för att det inte kändes som jul. Även om vi hade ett sönderpyntat hus och den största julgranen jag någonsin sett i ett hus så fick jag aldrig riktigt den där härliga julkänslan. Men det betyder inte att jag inte hade trevligt, för det hade jag verkligen!
På den svenska julaftonen åkte vi ju skidor eftersom dom inte firar den 24:e överhuvudtaget här. Men dagen efter vaknade jag upp och gick ner till köket där Marcy var i full gång med att stoppa stuffingen i den 25 pounds (ca 12 kg) tunga kalkonen. Man blev ju inte dirket hungrig när man såg det! Sen försökte Marcy övertaga mig att de skulle klä ut mig i en alf dräkt och sen gå upp och väcka killarna. Det kändes ju lockande men dom kom tyvärr upp precis då.
Efter att ha sett på ytterliggare lite när Marcy tryckte in så mycket stuffing som möjligt i den stackars kalkonen var det dax för paketöppning. Här öppnar nämligen alla paketen på morgonen. Jag föredrar ju att öppna paketen på eftermiddagen som vi gör hemma men det gjorde inte mig så mycket eftersom jag inte fick några paket. Eller jag fick några jättefina av Ted och Mo men Ted hade råkat glömma min familjs paket, men det var okej ändå. Jag fick iaf en alldeles egen Christmasstocking fylld med massa godis, spel, en tandborste och lite annat smått och gott. Efter att alla paket var öppna under den 15 feet (4,5 meter) höga granen så skypade jag med min kära familj. Det var väldigt trevligt att få se deras ansikten och höra deras röster även om mamma var lite sjuk. När vi la på sa Ted (som kan prata och förstår svenska: "Herregud vad mycket ni pratade nonstop och i min på varandra. Jag hängde inte ens med på hälften av vad ni sa". Haha det är min familj det!
Sen åkte vi iväg till en park och joggade några kilometer innan det var dax att åka hem igen och byta om inför släktmiddagen. På eftermiddagen kom nämligen Maureens andra brors familj och hennes mamma också över till ön. Kvällen var väldigt trevlig och vi skrattade mycket.
Härborta har man christmas crackers (förvisso även på Thanksgiving) som är som smällkarameller som man öppnar innan maten och den innehåller en hatt man måste ha på sig och en present. I Maureens släkt har man en tradition att man ska försöka kasta i det man fick i crackern i varandras glas utan att man ser det. Men eftersom Macy hade köpt någon lyxig crackersvariant där presenterna vägde tyo 0,5 kg var så bestämde vi oss för att slänga i annat. Men när folk gick och tog mer mat spårade det ur lite. Men vi skrattade hysteriskt mycket!
Sen var det dax för dessert och herregud vad mycket Marcy hade gjort. Först var det den traditonsenliga fruktpuddingen som man dränker i sprit och sedan tänder på. Inte min favorit kanske! Sen fick vi någon chokladcheesecake, pepparmintsglass, shortbreads m.m
Efter det öppnade dom ännu mer paket och gick vi ut på en mysig julpromenad. Kvällen slutade inte jättebra eftersom jag fick en allergisk reaktion från deras katt och mådde inte så bra med uppsvullna ögon och sånt. Men Maureens bror är läkare så det löste sig.
Nästa dag åkte vi vidare mot Cathedral Grove och öns motsvarighet till Californien, Tofino. Men det är en annan historia!
Marcy har ju bara killar i familjen och de kallar henne The Queen lite på skämt. Så av barnen fick hon ett stort paket med ett gigantiskt dry martini glas, shaker, en I Love Mom ring m.m. Och av Steve fick hon en äkta Grynet telefon. Haha!
Eftersom dom bodde precis vid havet var det fullt av fåglar där och speciellt många havsörnar. Macy matade dom med kalkon så dom kom jättenära oss. Väldigt coolt!
Såhär såg jag ut innan mina ögon blev knallröda, började klia och rinna.
Puss
J
På den svenska julaftonen åkte vi ju skidor eftersom dom inte firar den 24:e överhuvudtaget här. Men dagen efter vaknade jag upp och gick ner till köket där Marcy var i full gång med att stoppa stuffingen i den 25 pounds (ca 12 kg) tunga kalkonen. Man blev ju inte dirket hungrig när man såg det! Sen försökte Marcy övertaga mig att de skulle klä ut mig i en alf dräkt och sen gå upp och väcka killarna. Det kändes ju lockande men dom kom tyvärr upp precis då.
Efter att ha sett på ytterliggare lite när Marcy tryckte in så mycket stuffing som möjligt i den stackars kalkonen var det dax för paketöppning. Här öppnar nämligen alla paketen på morgonen. Jag föredrar ju att öppna paketen på eftermiddagen som vi gör hemma men det gjorde inte mig så mycket eftersom jag inte fick några paket. Eller jag fick några jättefina av Ted och Mo men Ted hade råkat glömma min familjs paket, men det var okej ändå. Jag fick iaf en alldeles egen Christmasstocking fylld med massa godis, spel, en tandborste och lite annat smått och gott. Efter att alla paket var öppna under den 15 feet (4,5 meter) höga granen så skypade jag med min kära familj. Det var väldigt trevligt att få se deras ansikten och höra deras röster även om mamma var lite sjuk. När vi la på sa Ted (som kan prata och förstår svenska: "Herregud vad mycket ni pratade nonstop och i min på varandra. Jag hängde inte ens med på hälften av vad ni sa". Haha det är min familj det!
Sen åkte vi iväg till en park och joggade några kilometer innan det var dax att åka hem igen och byta om inför släktmiddagen. På eftermiddagen kom nämligen Maureens andra brors familj och hennes mamma också över till ön. Kvällen var väldigt trevlig och vi skrattade mycket.
Härborta har man christmas crackers (förvisso även på Thanksgiving) som är som smällkarameller som man öppnar innan maten och den innehåller en hatt man måste ha på sig och en present. I Maureens släkt har man en tradition att man ska försöka kasta i det man fick i crackern i varandras glas utan att man ser det. Men eftersom Macy hade köpt någon lyxig crackersvariant där presenterna vägde tyo 0,5 kg var så bestämde vi oss för att slänga i annat. Men när folk gick och tog mer mat spårade det ur lite. Men vi skrattade hysteriskt mycket!
Sen var det dax för dessert och herregud vad mycket Marcy hade gjort. Först var det den traditonsenliga fruktpuddingen som man dränker i sprit och sedan tänder på. Inte min favorit kanske! Sen fick vi någon chokladcheesecake, pepparmintsglass, shortbreads m.m
Efter det öppnade dom ännu mer paket och gick vi ut på en mysig julpromenad. Kvällen slutade inte jättebra eftersom jag fick en allergisk reaktion från deras katt och mådde inte så bra med uppsvullna ögon och sånt. Men Maureens bror är läkare så det löste sig.
Nästa dag åkte vi vidare mot Cathedral Grove och öns motsvarighet till Californien, Tofino. Men det är en annan historia!
Marcy har ju bara killar i familjen och de kallar henne The Queen lite på skämt. Så av barnen fick hon ett stort paket med ett gigantiskt dry martini glas, shaker, en I Love Mom ring m.m. Och av Steve fick hon en äkta Grynet telefon. Haha!
Eftersom dom bodde precis vid havet var det fullt av fåglar där och speciellt många havsörnar. Macy matade dom med kalkon så dom kom jättenära oss. Väldigt coolt!
Såhär såg jag ut innan mina ögon blev knallröda, började klia och rinna.
Puss
J
lördag
Idag har jag bakat perfekta lussebullar (lite sent, jag vet!), pratat med min familj, gjort äppelglögg och vunnit en löptävling. Kanonbra början på det nya året helt enkelt!
J
J
20110101
Eftersom jag går efter samma filosofi som pappa (ett exeplel: Om man har bröd och så köper man nytt bröd, då äter man ju det färska först och sen det gamla istället för tvårtom för då får man ju aldrig färskt bröd.) så kommer här ett inlägg om mitt nyår och sen när jag har tid över kommer inläggen om min jul och Tofino.
Gårdagen började med middag här hemma och sen åkte vi iväg till Alexis hus för lite tilltugg och prat. Lucy var också där så vi smet iväg från de vuxna och pratade massa medans Alexis försökte klura ut vad hon skulle ha på sig. Efter någon timma skjutsade Ted och Mo oss till Alexis och Lucys kompis Amy som hade en fest hemma hos sig. Innan vi sa hejdå till Ted och Mo sa dom: "Ring när ni vill komma hem så kommer vi och hämtar er, oavsett när det är" Bästa bonusföräldrarna ever skulle jag säga!
Timmarna flög iväg och jag pratade med massa nya människor. Även om jag, Lucy, Alexis och en tjej som heter Emma höll ihop ganska mycket. Det var verkligen som man tänker sig en High Schoolfest. Många fulla ungdomar, hånglande par i soffan, tjejer med stringtrosorna uppdragna till naveln, roliga lekar m.m. En av Alexis kompis kom fram till mig och började prata och när hon förstod att jag var från Sverige blev hon helt till sig och sa "Åh vilken tur Alexis har, jag har alltid viljat ha en svensk kompis" haha! Jag fattar inte varför alla tror och tycker att Sverige är så exotiskt. Men folk var inte bara exalterade att jag var från Sverige utan det fanns några riktiga hockeyfans där som inte tyckte det var jättekul att Canada hade fått stryk av lilla Sverige i JVM igår. Jag påpekade att eftersom det finns typ 23 miljoner fler kanadensare än vad det finns svenskar så är det ju konstigt att dom inte är bättre än dom är. Men det var ingen som höll med mig om det eller ville fortsätta den diskutionen. Konstigt!
Jag hade inte kameran framme så mycket eftersom jag var rädd att någon full unge skulle råka hälla något över den.
Lucy & Alexis
Alexis, Emma & en tjej vars namn jag inte kommer ihåg.
Det måste ju vara nått fel på killen. Vilken normal person har en tröja där han skrivit "I love pussy" på?
Självklart hade vi Happy New Years diadem.
Som ni ser är det mest bilder på samma personer. Det är för att jag inte hängde så mycket med marijuanakidsen!
Little J
Gårdagen började med middag här hemma och sen åkte vi iväg till Alexis hus för lite tilltugg och prat. Lucy var också där så vi smet iväg från de vuxna och pratade massa medans Alexis försökte klura ut vad hon skulle ha på sig. Efter någon timma skjutsade Ted och Mo oss till Alexis och Lucys kompis Amy som hade en fest hemma hos sig. Innan vi sa hejdå till Ted och Mo sa dom: "Ring när ni vill komma hem så kommer vi och hämtar er, oavsett när det är" Bästa bonusföräldrarna ever skulle jag säga!
Timmarna flög iväg och jag pratade med massa nya människor. Även om jag, Lucy, Alexis och en tjej som heter Emma höll ihop ganska mycket. Det var verkligen som man tänker sig en High Schoolfest. Många fulla ungdomar, hånglande par i soffan, tjejer med stringtrosorna uppdragna till naveln, roliga lekar m.m. En av Alexis kompis kom fram till mig och började prata och när hon förstod att jag var från Sverige blev hon helt till sig och sa "Åh vilken tur Alexis har, jag har alltid viljat ha en svensk kompis" haha! Jag fattar inte varför alla tror och tycker att Sverige är så exotiskt. Men folk var inte bara exalterade att jag var från Sverige utan det fanns några riktiga hockeyfans där som inte tyckte det var jättekul att Canada hade fått stryk av lilla Sverige i JVM igår. Jag påpekade att eftersom det finns typ 23 miljoner fler kanadensare än vad det finns svenskar så är det ju konstigt att dom inte är bättre än dom är. Men det var ingen som höll med mig om det eller ville fortsätta den diskutionen. Konstigt!
Jag hade inte kameran framme så mycket eftersom jag var rädd att någon full unge skulle råka hälla något över den.
Lucy & Alexis
Alexis, Emma & en tjej vars namn jag inte kommer ihåg.
Det måste ju vara nått fel på killen. Vilken normal person har en tröja där han skrivit "I love pussy" på?
Självklart hade vi Happy New Years diadem.
Som ni ser är det mest bilder på samma personer. Det är för att jag inte hängde så mycket med marijuanakidsen!
Little J
