Nu ar jag antligen framme och har hunnit sova nagra timmar. Ar lite jetlaggad, var ju trots allt vaken i 25 timmar igar. Nu ar det tisdag morgon har och jag sitter ensam i huset och har precis atit en jordnotsmacka (haha vilket var jakligt gott!) o smoothie till frukost. Men nu tankte jag beratta om min resa och ni far vanja er vid att jag skriver utan åäö (eller vet nagon om man kan ladda ner det till datorn pa nagot satt?).

Det borjade ju med att jag sa hejda av mamma och pappa pa arlanda, nagot som jag tyckte var jobbigare an vantat men nar jag val satte mig pa planet kandes det bra och da insag jag att 'nu javlar ar jag pavag'. Flygresan gick smidigare an vantat trots den 8,5 timmar langa resan. Jag kollade pa film, lyssnade pa musik och pratade med den trevliga norska tanten som satt brevid mig (eller far man saga tant nar hon var yngre an mamma o pappa?). Hon svarade pa massa fragor jag hade och jag hann aven fa veta en hel del om henne. Hon skulle aka och halsa pa hennes son som pluggade i Las Vegas, men som hade 'kyssarsjukan' just nu. haha!
Nar vi landade i ett 25 gradit och soligt Chicago vantade den Americanska tullen som pappa hade varnat mig for eftersom de brukar vara sjukt otrevliga. Och visst var de otrevliga men jag kom igenom utan problem. Sen hamtade jag ut bagaget och gick och letade efter mitt skidfodral i en kvart. Nar jag hade hittat allt rullade jag min lilla vagn typ 30 meter bort innan jag skulle lamna in det igen, vilken onodig grej!
Efter ett tag hittade jag vilken terminal jag skulle till pa den enorma flyplatsen och efter att jag paserat x antal otrevliga amerikanska vakter kom jag fram till terminalen. Dar gick jag runt i en timma (kroppen blir ju lite konstigt nar man sitter ner i 9 timmar) och nar jag gick forbi en kiosk dar de salde snapper var jag bara tvungen att kopa en. Ni kommer val ihag sanna vi drack nar vi var sma Julia och Jossan? Det ar en amerikansk(?) dricka som, om jag ska vara arlig, lite var riktigt lika god som jag kommer ihag den.
Till sist fick jag ga pa planet mot Vancouver och 5 timmar senare landade jag i ett regningt och lite kyligt Vancouver. Det var har problemen borjade!

Nar jag gick igenom tullen fragade han massa fragor vad jag gjorde har, var jag skulle bo/gora. Jag svarade att jag var pa holiday, skulle bo hos nagra vanner till familjen och vara har nagra manader. Efter mycket om och med slappte han igenom mig (trodde jag). Men nar jag hade fatt mitt bagage och var pavag ut pekade de in mig i ett rum. Sen kom det en kille och borjade forhora mig. Jag borjade beratta och nar jag inte riktigt fick fram det jag ville saga blev jag nervos, borjade stamma och blev jatte stressand. Killen pressande mig jattemycket och han trodde inte pa att jag skulle vara har for att lara mig engelska. Efter ett tag fick han Teds nummer (som nu hade statt och vantat pa mig i en halvtimma) och nar han kom tillbaka fortsatte forhoret. Under tiden som han var ute kollade jag in i rummet brevid och sag att det satt tva kineser med handbojor dar. Och nar han borjade fraga ut mig igen brast det och jag borjade grata. Jatte olampligt med tanke pa situationen men jag orkade inte sta emot. Han tyckte att jag reagerade konstigt och da sa jag att jag bara ar 19 ar, har inte rest sa mycket utan min familj och att jag har svart att uttrycka mig pa engelska och blir darfor nervos. Sen ville han iaf kolla pa min och Teds mailkonversation sa jag fick ge han min mailadress och losenord. Efter 10-15 minuter kom han tillbaka och sa: " Egentligen skulle jag kunna skicka tillbaka dig till Sverige och det kanske jag borde gora. Men nu tanker jag inte gora det! Men jag har skrivit upp dina uppgifter sa jag kommer halla koll pa dig" Sa lite latt skarrad och med rodsprangda ogon gick jag ut till Ted som stod och vantade pa mig med en blombukett fran Maureen. Kandes pinsamt att det skulle bli sa men han var jattegullig och sa flera ganger "Forlat forlat, det var verkligen en katastrof att du fick uppleva detta. Vissa av de dar tullkillarna ar dumma i huvudet!" och nar vi kom hem och berattade for Maureen blev hon ocksa jattearg. Men nu ar jag har iaf och det kanns bra!
och pappa jag var jattenara att ringa dig. Men klockan var fyra pa morgonen hos dig och vad skulle du kunna gora egentligen?!

Nu har jag atit en peanut butter macka och en frukt smoothie till frukost. Kande att jag var tvungen att prova det och dessvarre gillade jag det, haha! Sa nar jag inte vill Skypa langre kan ni se det som ett varningstecken att jag atit for mycket peanut butter och tranat for lite.

Nu ska jag borja packa upp och sen ska jag utforska omradet! Slanger in lite bilder senare.

Puss & Kram