Nu mår jag äntligen bättre efter en hemsk helg i sängen. Ont i halsen och migrän hade jag och jag kände mig  sjuk, ensam och trött mest hela tiden. Men nu är jag back on track igen!


Jag vill bara klargöra något som alla frågar mig. Nämligen det här med jobb och vad jag gör om dagarna.
Innan jag kom hit sa jag att jag ville gå någon kurs och jobb. Men när jag kom hit insåg jag att jag inte var redo att hoppa in i någon kurs som hållit på sedan augusti och jag var dessutom inte sugen på att börja plugga. Så innan jul reste jag runt massa, åkte till roliga platser, hjälpte till här hemma, tränade barn i firdrott 4 dagar i veckan (det gör jag visserligen fortfarande), hängde på Maureens skola och jobbade lite här och där. Det är ganska svårt att få jobb här och eftersom jag inte varit en fena på engelska så har jag inte vågat ta för mig så mycket. Men jag har verkligen hållt mig sysselsatt och njutit av att det inte funnits så många måsten i livet.

Jag har hela tiden sagt att huvudsaken till att jag är här är för att förbättra min engelska och framför allt våga ta för mig mer. Jag vet att jag inte kommer vara kanonbra på engelska när jag åker härifrån och många av er kommer säkert tänka "Oj är hon inte bättre" när ni hör mig prata engelska när jag kommer hem.
MEN det skiter jag i!
Nu ringer jag till folk och ställer frågor, börjar prata med främlingar på tåget, säger till om det är något som jag inte är nöjd med, småpratar med kassörskan på mataffären osv. Jag vågar ta för mig när jag pratar engelska mycket mer nu och det är det viktigaste.
För se på min pappa. Han är otroligt duktig på mycket och i vissa avseenden den smartaste människa jag känner, men han är också otroligt dålig på engelska. Vilket är ett mysterium eftersom han pratat engelska i princip varje dag de senaste 30 åren. Som Ted säger (han känner pappa sen innan): Jag fattar inte vad han säger när han pratar svenska eftersom han kommer från skåne och jag fattar definitivt inte vad han säger när han pratar engelska. haha!

Det jag vill komma till är att pappa är och har varit otroligt framgångsrik i sitt arbete trots skrämmande dåligt uttal (opertöörnety är en klassiker). Det beror till största del på två sak. Han vågar ta för sig och bjuda på sig själv. Han vet att han inte är jättebra på språk men han är bra på att dra nytta av det och ta det till sin fördel. Jag vet att jag fått pappas gener för språk har alltid varit min svaghet. Jag har svårt att uttala vissa ord, har ett dåligt ordföråd och jag har otrolig svårt för att lära mig grammatik och nya ord. Men nu, för första gången i mitt liv känns engelska som en naturlig del i mitt liv. Jag förstår vad alla säger och jag vågar ta för mig även om det blir fel i varannan mening.

Vilken jäkla sidospår, jag pratade ju om vad jag gör om dagarna. Tillbaka till saken!

Jag sa i början av december att efter mamma och Jossan åkt hem vill jag göra något mer permanent. Läsa någon engelska kurs eller jobba. Så jag och Maurren letade massa engelskakurser men hittade ingen passande som jag kunde gå. Antingen behövde man ett studentvisum och ha gjort kanadas motsvarighet till högskoleprovet (om jag vill läsa på universitetet) eller så passade inte kursen. Jag hittade två som verkade okej men dom var fulla och så höll det på. Jag hittade en som började den här veckan men det vissade sig att det var en talarkurs för invandrare som inte kunde ett smack. Så jag bestämde mig för att leta jobb istället och det är faktiskt ganska svårt. Många vill ha hjälp en vecka eller så (precis som jag gjorde i höstas) och jag är mer intresserad av något jag kan göra ända tills jag åker.

Förra veckan var jag såå nära att få mitt drömjobb. Att få jobba på ett franskt bageri som ligger bara några kvarter härifrån. Jag mailade, ringde och var där och träffa dom men tyvärr behövde dom inte mig just nu. Så nu ska jag istället på en anställningsintervju på en privatskola om några dagar. Jag ska ringa rektorn imorgon så ska vi prata och bestämma en dag. Jag ser nästan mer framemot utmaningen med en anställningsintervjun på engelska än vad jag ser framemot jobbet. Det kanadensiska skolsystemet fungerar inte som det svenska, dom är jättehårda att ta in folk så vi får se hur det går.
Sen ska jag till ett annat bageri imorgon också så det finns några bollar i luften.

Jag ska självklart jobba med någon eller göra något innan jag åker hem men om jag inte får det här jobbet så gör inte det så mycket. Jag är här för att lära mig och uppleva nya saker och det gör jag hela tiden. Att hitta ett jobb är bara en extra grej för att hålla mig sysselsatt och prata så mycket engelska som möjligt.

Självklart kunde jag fixat ett jobb innan jag kom hit eller kollat upp mer utbildningar i förväg och jag erkänner att jag borde satt mig in i det mer från början men det är ju lätt att säga nu och sen ville jag inte åka hit i 6 månader och jobba. Då skulle jag kunnat vara hemma! Jag ångrar ingenting och jag är jätteglad över att vara här.

Nu blev det en sjukt lång text igen men jag ville bara ha det här uppklarat. Nu blir det Gossip Girl och lakrits!

XOXO

Little J

Förresten, jag har bestämt mig att i alla fall skriva hälften av inläggen på engelska. Nästa blir det första!