Nu är jag alltså hemma igen och efter att ha hängt med Elin under hela gårdagen konstaterade vi att det kändes som att jag aldrig varit borta. Det kändes som att det var oktober och månaderna hemifrån var som bortblåsta. Men och andra sidan så känns det som att det var en evighet sen jag var hemma. Konstigt det där men jag är jättenöjd med min tid i Canada!
Bloggningen har, som ni märkt, varit väldigt dålig på sistone. Enda undantaget är Julias gästbloggning och jag tar väl inget dirket ansvar för vad hon skrev. Tycker hon är lite väl hård och fördomsfull ibland men det har hon alltid varit. En liten frisk fläkt!

Vi hade det hur bra som helst när Julia var där. Ni har ju redan fått en liten sammanfattning så jag kanske lägger upp lite bilder senare i veckan.
Imorgon börjar jag jobba heltid på posten så jag kommer nog inte blogga så frenetiskt framöver. Har inte bestämt om jag ska lägga ner bloggen nu när jag har kommit hem eller om jag ska blogga lite då och då. Men det visar sig!

Nu ska jag krypa ner i min egna säng och ladda för morgondagen. Det jag ser mest fram emot är fan frukosten. Gud vad jag älskar svensk frukost! Nu den första dagen i sverige har jag verkligen uppskattat alla de självklara sakerna som man inte tänker på annars. Maten, morgontidningen är på svenska, nyhetsmorgon m.m.

XOXO

J

Efter att ha städat runt som en halvnaken polack halva eftermiddagen helt frivilligt så blev jag ombedd att skriva ett halvofrivilligt inlägg till minstingens blogg som börjar sjunga på sista versen.

Tänker verkligen inte rabbla upp allt vi hunnit med sedan jag landade för en dryg vecka sedan utan istället nämna några nyckeliakagelser.  Min dömande syn på människor kommer högst troligen ligga som en våt filt över hela inlägget men ni får sila mellan tänderna.

Syrran
Känns ovant men otroligt härligt att syrran har haft all koll under veckan som gått. Sedan jag blev upphämtad på flygplatsen och mött med en fantastisk goodiebag så har hon skött allt, precis allt. Bokningar, skidåkningsplan, träning, mat, bilkörning etc. Till och med vad jag ska ha på mig eftersom jag kom med tom resväska har hon styrt upp. Känner mig självbelåtet nöjd med detta på många sätt. Tack minstingen, du har blivit stor! Ett mysterium är dock att vi båda i princip haft konstant huvudvärk. Kanske pratat för mycket?

Säsongare
Fy fan vad vidrigt det är med folk som tar sig själv på så sjukt stort allvar att de tar för givet att man i liften är intresserad att höra en tjugominutersutläggning om deras vänstra bindnings vara eller inte vara, att de åkt på det bästa pudret på tjugo år eller annat sjukt ointressant de upplevt i backen som var sooo amaaaazing. Detta folkslag kan ju självklart vara trevligt men bortsett från dreadsen och svanktatueringen så är den stora massan inte mycket bättre än backpackerpacket.  Vi la även märke till att det var slutet på säsongen för folk på byn var sa sjukt oserviceminded och såg knappt att man var där. Vi höll oss därfor mest på rummet med några undantag, som att sticka ut näsan och sörpla i oss en sake margeritha eller ta en öl i solen på afterskin. Fantastiskt liv, kanske skulle man bli en säsongare.

Mat
Maten i ett land är rätt viktig för helhetsintrycket. Kanada har bjudit på mycket smarrigt som god sushi, möra fish n chips med jamfries (sötpotatis), skaldjur, fräscha grönsaker MEN kass frukost. Vitt bröd och sötad yoghurt är inte äckligt för att det är onyttigt utan äckligt för att det är äckligt. Johanna gjorde dock en god smoothie till mig nästan varje morgon.

Wifitorsk
Har blivit bekant med en ny form av turism som jag förutspår kommer bli stekhett 2013; wifiturism. För eller hur, ecoturism känns ju jävligt mossigt och såå 2008? Det går alltså ut på att man hela tiden har listan i mobilen med tillgängliga öppna nätverk under uppsikt. På så sätt behöver man inte ens kolla ut för att se vad som finns utanför bilfönstret. En annan grej är ju att lura i syrran att man är kaffesugen var och varannan timme för att få sig en rejäl wififix. Och ni undrade varför jag inte har facebook? Kom gärna med fler bra förslag.

Whistlervinnare
Upptäckte en speciell känsla mellan svenskar som träffas i Whistler. Det är som ett tyst samförstånd där båda parter vet om att de är gräddan av gräddan som drar över Atlanten för att hitta den bästa snön och schysstaste backarna. Man har både fattat att det är bäst, är tät nog att punga ut knappt 10 papp på enbart flyget samt har tiden att åka såpass långt för några åk. Förövrigt så känns Whistler rätt blekt om man jämför med åtta timmars heliskiing om dagen i Ryssland. Men var sak har ju sin tid. Hoppas ni njuter, vi ses på söndagsmiddan!

Och ja, självklart har vi varit på manikyyyr.

Imorgon 05.30 skjutsar Ted oss till flygplatsen. Spännande att se hur många av de 30 kilo övervikt vi får med utan att betala.


XOXO

Jules