I Sverige är det lite tabu att älska sig själv eller prata om hur duktig man är eftersom det anses som skryt och många människor som beter sig så anses som dryga. Man kan skryta och skriva om sina vänner hur mycket som helst men när det kommer till sig själv är det en helt annan sak.

Jag vet inte om jag har förändrats under mina månader här men en sak som är säker är i alla fall att jag har börjat älska mig själv på ett annat sätt. Så nu ska jag vara lite dryg och skriva några rader om mig själv.

Först och främst är jag otroligt stolt att jag har klarat av att bo här borta så bra som jag har. Utan mina älskade vänner och familj har jag startat upp ett nytt liv på egen hand och det har gått mycket bättre än jag hade kunnat tänka mig. Jag har längtat hem många gånger men aldrig så mycket att jag har velat ge upp!
Jag pratar engelska dagligen och nu är jag inte längre nervös varje gång jag öppnar munnen och säger något på engelska. Jag är fortfarande inte en stjärna på engelska men det bekymrar mig inte. Jag är stolt att jag har skaffat kanadensiska kompisar och att jag fått fram min personlighet på ett främande språk.
Jag har gått upp några kilo i vikt men jag älskar mig själv mer än någonsin och personen jag blivit.

Jag har under en väldigt lång tid deppat över att jag är så kort och kompakt och har i perioder mått dåligt av att "jag inte är lika smal som dom andra tjejerna här " som en killkompis en gång sa till mig. But those days are over så att säga.

Massor utav kärlek

Johanna